Längd: 15 hr 41 min.

Antal avsnitt: 24 stycken.

Åldersgräns: 11 år.

Genre: Drama.

Skådespelare: Ellen Pompeo, Justin Chambers, Chandra Wilson, James Pickens Jr, Jessica Capshaw, Sarah Drew.

Releasedatum: 16 oktober 2017.

 

 

 

 

 

 

 

Grey’s anatomy är riktigt bra. Varje gång jag börjar titta på en ny säsong blir jag lika förvånad över att serien fortfarande håller efter alla dessa år. Visst har den börjat svacka, men avsnitten underhåller och det är allt som betyder något. På något sätt känner jag mig som hemma när jag tittar på den. Karaktärerna har blivit en del av mig.

 

 

Istället för att rabbla på om hur mycket jag tycker om Grey’s anatomy – det här är trots allt min trettonde recension av serien, så förhoppningsvis vet ni redan det vid det här laget – tänkte jag ta upp säsongens brister. För trots att jag gillar den skarpt, anser jag att det är en av seriens svagare delar. Det beror bland annat på antalet utfyllnadsavsnitt. Den trettonde säsongen har nämligen rätt många avsnitt som egentligen inte har något syfte, och jag upplever att serien hade tjänat på att vara kortare och mer koncis. Därtill brister trovärdigheten ofta, och alla bråk mellan karaktärerna är rätt tröttsamt att följa. Jag stör mig särskilt på Amelias och Maggies gnäll, och vill ibland bara skrika åt dem att hålla tyst.

 

 

Något ironiskt är att mitt favoritavsnitt också är det minst trovärdiga, nämligen säsongsfinalen. Det särskiljer sig från vanliga kirurgavsnitt och tar en mer explosiv vändning (no pun intended). Jag tycker att serien är som bäst när det händer något stort som involverar huvudkaraktärerna på personlig nivå, och det är precis det som sker här. Det är just sådant som gör serien så beroendeframkallande.

 

Den trettonde säsongen av Grey’s anatomy är alltså inte lika bra som tidigare delar, mest på grund av de småtråkiga utfyllnadsavsnitten. Men serien håller sig fortfarande uppe, och det är ljuvligt att återigen följa de familjära karaktärerna.