Dödens märken
Originaltitel: Carve the mark.
Serie: Dödens märken #1.
Längd: 448 sidor.
Bokförlag: Modernista.
"Cyra är syster till den brutale tyrann som regerar över Shotet-folket. Cyras flödesgåva gör att hon med en enkel beröring kan få andra människor att känna ofattbar smärta, något som hennes bror utnyttjar för att plåga sina fiender. Men Cyra är mer än ett vapen i sin brors händer: hon är motståndskraftig, snabbtänkt och hon vet vad brodern fruktar mer än något annat."
Dödens märken är en välskriven, karaktärsdriven roman. De dynamiska protagonisterna rycker med läsaren redan vid första sidan, och deras inre strider är oerhört spännande att ta del utav. Därtill är världen fascinerande, och trots att jag har läst om liknande samhällsuppbyggnader förut så var det riktigt intressant att ta del av magisystemet och de olika kulturerna. Roths tilltalande språk ger dessutom texten ett behagligt flyt, och under bokens första halva satt jag som klistrad till sidorna.
Men andra halvan av Dödens märken är inte lika bra. Det känns inte som att handlingen kommer igång och på något sätt upplevs tempot bli långsammare för varje sida. Som ett resultat falnar engagemanget, och trots att de härliga karaktärerna fortsätter att intressera så upplevs bokens senare halva nästan som tråkig. En annan nackdel är att skurken inte byggs upp på ett särskilt komplex sätt, vilket gör att man som läsare inte ser honom som ett värdigt hot.
Som helhet är Dödens märken en bra bok – som hade kunnat vara bättre. Karaktärerna och världen är gripande, medan tempot och handlingen har sina brister. Men jag ser fram emot att läsa fortsättningen och förväntar mig mycket av Roths efterföljare.
