Författare: J.K. Rowling.

Serie: Fristående.

Längd: 290 sidor.

Bokförlag: Rabén&Sjögren.

Originaltitel: Fantastic beasts and where to find them.

 

 

 

 

 

 

 

 

Fantastiska vidunder och var man hittar dem: filmmanuset är precis som det låter: manuset som använts vid inspelningen av filmen med samma namn. Formatet är alltså väldigt likt det i Harry Potter and the Cursed Child, fast med större användning av filmisk terminologi eftersom The Cursed Child trots allt är manuset till en pjäs. En del av dessa termer kan vara svåra att förstå, och därför finns en hjälpsam, tillhörande förteckning som visar vad de olika termerna och förkortningarna står för.

 

Fantastiska vidunder och var man hittar dem: filmmanuset är ett måste för alla Harry Potter-fans. Berättelsen är spännande, innehåller mycket värmande humor och en hel del härliga karaktärer. Newt Scamander är en fantastisk, ny protagonist som galant klarar av att bära upp boken på sina axlar. Även sidkaraktärerna fängslar, och jag älskar det faktum att till och med de intressanta vidundren har sina egna, charmiga personligheter.

 

Boken går väldigt snabbt att läsa, eftersom texten har stort radavstånd och mycket luft. Den är dessutom oerhört snyggt formgiven, med enkla men dekorativa illustrationer och krusiduller som gör läsningen till en riktig upplevelse. Men manusformatet har sina nackdelar. Texten har få beskrivningar och detaljer, och vi följer inte karaktärernas tankegångar på samma sätt som i en vanlig roman. Som en följd blir berättelsen mer distanserad och mindre levande, vilket försvårar för läsaren att verkligen fastna.

 

Som helhet är Fantastiska vidunder och var man hittar dem: filmmanuset en spännande bok med många intressanta karaktärer. Formatet skapar dock en distans till läsaren som gör det svårt att bygga upp samma engagemang som i en bok med vanlig löptext.