Om jag får stanna
Serie: Fristående.
Längd: 139 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
"Hur är det att leva i ett land där man egentligen inte får lov att bo? Hur är det att år efter år tränga ihop sig i ett litet rum med fördragna gardiner samtidigt som man går till skolan, har en bästa vän och är kär, som vilket annat barn som helst? Och hur är det att vara den bästa vännen; den som har en självklar rätt att bo här och som har allt? Ska man känna skuld för att man har det bra?"
Kajsa Gordans Om jag får stanna är en tankeväckande och mycket aktuell roman som skildrar flyktingars berättelser ur barnens perspektiv. Bokens handling framställs ur två synvinklar: flyktingen Ilonas och svenskfödda Stellas, och deras kompletterande perspektiv väcker många intressanta och viktiga frågor.
Eftersom Om jag får stanna riktar sig till en yngre publik är det fullt naturligt att den inte hade en kraftfull inverkan på mig. Det lättsamma språket och den relativt ytliga behandlingen av ämnet var helt enkelt inte tillräckligt för att beröra mig djupt. Men trots det anser jag att det är en mycket viktig bok för unga att läsa och fundera kring. Jag kan tänka mig att bokens budskap och sätt att skildra problemet ur både utlandsföddas och svenskföddas ögon kan bidra med ett värdefullt omvärldsperspektiv och spräcka bubblan många lever i idag.
Som helhet är Om jag får stanna en intressant ögonöppnare, som unga läsare i grundskolan borde ta del utav. För mig som vuxen kändes den dock lite platt, och jag hade velat ha ett större och mer komplext djup för att verkligen engageras.
