Baby Doll
Originaltitel: Baby doll.
Serie: Fristående.
Längd: 281 sidor.
Bokförlag: Norstedts.
"Sextonåriga Lily försvinner spårlöst en dag. Hon hämnar sin familj och en hel stad i sorg och chock. Åtta år senare dyker hon plötsligt upp igen. Hon har varit kidnappad och instängd i en källare. Dottern Sky har hon fött under fångenskapen. Nu har de äntligen lyckats fly. Hennes berättelse om övergreppen och livet i källaren chockerar alla. Men när hon berättar vem det är som har hållit henne fången blir chocken ännu större. För Lily och hennes dotter börjar nu en kamp för rättvisa och upprättelse."
Baby doll grundas på en riktigt intressant idé, i stil med Room av Emma Donoghue. Ändå lyckades den inte riktigt gripa tag i mig. Själva berättelsen är tankeväckande och läsvärd, men sättet som den framförs på upplevs inte vara realistiskt. Boken innehåller dessutom en del onödiga klyschor och för att vara en roman om kidnappning, våldtäkt och misshandel är Baby doll förvånansvärt lättsam.
Holly Overton är en duktig författare och Baby Doll har både ett behagligt tempo och ett bra flyt på texten. Dessvärre fokuserar Overton på fel saker i berättelsen. Romanens brännpunkt ligger snarare på familjedrama än på de psykologiska effekterna Lilys kidnappning fått. Det känns till exempel mycket märkligt att läsa om Lilys planer att stjäla sin systers pojkvän, bara några dagar efter att hon återvänt hem efter sina åtta år i fångenskap. Det hela gör att boken upplevs vara ytlig, vilket i längden blir tröttsamt.
En annan svaghet är att läsaren inte får veta mycket om vad som hände under Lilys fångenskap; och det lilla vi får reda på berättas i andra hand. Handlingen skildras ur fyra olika synvinklar men multiperspektivet fyller ingen större funktion. Läsaren upplever nämligen väldigt få av händelserna direkt ur karaktärernas ögon. Istället får vi informationen genom dialoger och liknande, vilket blir statiskt och gör det svårare att relatera till och få känslor för de fiktiva personerna
I grund och botten är Baby doll bra och jag var aldrig uttråkad under läsningen. Men romanen har ett skevt fokus och att inte få närvara när händelserna utspelade sig, utan enbart ta del av efterverkningarna, föll rätt platt. Det är inte en bok som sticker ut eller bjuder på något extraordinärt. Men om du tycker att Room är för spänd och att den fokuserar för lite på protagonistens förhållanden lär Baby doll passa dig som handen i handsken.
