Diabolic är en spännande roman med ett riktigt fascinerande koncept. Den har en tankeväckande värld och den starka, kvinnliga protagonisten fångade mitt intresse redan vid första sidan. Hennes råa brutalitet och hållfasta lojalitet fick mig att tycka om henne direkt. Hon bryr sig inte om vad andra tycker och inspirerar med sin kick-ass attityd.

 

Men det är synd att Kincaid inte tar längre tid på sig att bygga upp scenerna. Boken känns rätt påskyndad och många sekvenser rusas förbi i all hast. Det får boken att upplevas vara relativt ytlig och jag hade troligen njutit mer av läsningen om Kincaid arbetat mer med beskrivningar och stämning. Avsaknaden av detaljer gör också att det blir svårt att få en klar bild över hur det dystopiska samhället ser ut.

 

Eftersom jag älskar att läsa om konspirationer blev jag glatt förvånad när jag upptäckte att Diabolic är fullproppad av fängslande intriger. De gripande komplotterna fungerar som en effektiv pulshöjare och bidrar med en del oväntade vändningar. Jag är dock besviken över hur pass stereotypisk boken är. Diabolic känns nämligen som ett hopplock av andra böcker och bjuder egentligen inte på något nytt och eget. Klyschorna radar upp sig och kärleksdramat fick mig gång på gång att himla med ögonen.

 

Under läsningen falnar engagemanget ibland på grund av klyschor och ytlighet, men intrigerna håller intresset vid liv. Som helhet är Diabolic en bra roman som inte riktigt sticker ut ur mängden.