För att undvika missförstånd vill jag inleda med att skriva att Hawaii five-0 är en riktigt bra serie. Skådespelarna är duktiga, avsnitten spännande och de kriminologiska fallen intressanta. Det är på inget sätt en dålig serie. Men. Det är en serie som jag har fruktansvärt svårt att strecktitta på.

 

 

Fast det är tydligt på många sätt och vis att Hawaii five-0 är en högkvalitativ serie blir det snabbt tröttsamt när man tittar på flera avsnitt tätt inpå varandra. Var och en för sig är avsnitten fantastiska – men de har liknande upplägg, så när man strecktittar blir det i längden enformigt och tråkigt. Det krävs att man är på rätt humör för att orka titta på en hel säsong från början till slut, och ses serien vid fel tillfälle blir det lätt plattfall. Detta är fallet för mig nu. 

 

 

När jag tittade på säsongen insåg jag till min förfäran att jag inte alls kunde ta till mig det som hände. Istället gäspade och distraherades jag konstant av annat. Men troligen har det inte har med säsongen i sig att göra. Kriminalare och juridikserier har en tendens att tråka ut mig, och enbart ett fåtal – som The Good Wife – lyckas gripa tag i mig från början till slut. Detta eftersom sådana serier ofta har förutsägbara och fristående avsnitt, medan de saknar genomgående handling som engagerar. Eftersom jag sett många serier inom dessa genrer på sistone var jag redan trött på stilen innan jag ens börjat titta på säsongen. Det var alltså säkerligen dålig timing.

 

 

Som helhet är Hawaii five-0 säsong 6 en helt okej säsong. Eller, säsongen i sig är bra, men den saknar det där lilla extra som griper tag avsnitt efter avsnitt. Rätt sinnesstämning krävs för att tittaren ska orka strecktitta på serien, och då jag inte var på passande humör, blev tittarupplevelsen relativt tråkig.