Författare: Annika Thor.
Serie: En ö i havet #2.
Längd: 244 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
"Steffi ser fram emot att börja i läroverket, men allra mest ser hon fram emot att träffa Sven igen. Sven är Steffis hemliga kärlek, men hon vet inte om känslorna är besvarade. Lika starkt som Steffi längtar efter kärleken saknar hon sina föräldrar som är kvar i Wien. Nu har det gått ett år sedan flickorna kom till ön i havet, och än har föräldrarna inte kommit iväg."
Precis som En ö i havet sveper Näckrosdammen in läsaren med en värmande må bra-känsla. Den vackra berättelsen har en oerhört fin ton och en behaglig stämning som smittar av sig och får läsaren att längta till sommaren.
Det är både mysigt och intressant att läsa om 1940-talets Sverige i Näckrosdammen. Annika Thor beskriver allting väl, och som läsare är det lätt att se det lilla samhället och det annorlunda vardagslivet framför sig. Thors målande och nästintill poetiska språk gör att sidorna flyger förbi, och hennes sätt att skildra vänskap, klasskillnader och hopp inspirerar. Hon har dessutom skapat väldigt trovärdiga och sympatiska karaktärer, och trots att jag föredrog den mindre kärlekskranka versionen av Steffi i En ö i havet tycker jag fortfarande mycket om henne.
Men trots att Näckrosdammen är en trevlig och tankeväckande läsning känns den inte lika kraftfull som sin föregångare. Detta för att:
- kriget har hamnat ur fokus och blivit ett mer subtilt inslag i bakgrunden
- jag saknar lillasystern Nelli, som inte är med särskilt mycket
- boken har färre berörande ämnen, så som mobbning och kulturkrockar
- jag föredrog ömiljön från första boken framför Näckrosdammens stadsmiljö.
Som helhet är Näckrosdammen en trivsam och inspirerande läsning. Annika Thors språk är underbart, och det är intressant att läsa om den förgångna verkligheten. Fast boken har en del brister tycker jag mycket om den, och jag ser fram emot fortsättningen.