Tisteltankar

Författare: Anette Eggert.
Serie: Fristående.
Längd: 238 sidor.
Bokförlag: Opal.
 
"Linn kan känna sitt hjärta klappa nästan hela tiden. När mamam tjatar, när hon tänker på mormor, när hon ska välja plats i klassrummet och när hon kollar på Tim. ibland känns det nästan som att det ska klappa sig ur bröstet på henne. Det är då tankarna kommer. De elaka tankarna. Tisteltankarna."
 
 
 
 
 
 
Tisteltankar är en sådan där bok som bara är. Bokens problem är inte att den är dåligt skriven eller ogenomtänkt. Det är snarare att den aldrig väcker intresse, och lämnar mig så neutral att jag ifrågasätter dess värde.
 
Fast jag känner igen mig i sättet som protagonisten Linn resonerar, hennes osäkerhet och ideal har jag svårt att knyta an till henne. Hon är inte en tillräckligt komplex karaktär och känns inte som en verklig person. Detta skildrar även handlingen, som även den är platt och uttryckslös. Också språket känns lider av detta, och fast det inte är något fel på skrivstilen i sig upplever jag den som rätt intetsägande och opersonlig. Det finns helt enkelt inget som rycker tag eller sticker ut.
 
Som helhet är Tisteltankar en bok som inte egentligen är dålig någonstans, men som inte väcker känslor eller får läsaren att bry sig om karaktärerna. Den bara är, och gör därför inget intryck.
 

Kommentarer

Skriv en kommentar här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras inte)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback