Flora Banks förlorade minne
Originaltitel: The one memory of Flora Banks.
Serie: Fristående.
Längd: 317 sidor.
Bokförlag: Alfabeta.
"Flora har inga minnen. Hon minns inte vilka hennes vänner är, vad hon gjorde dagen innan eller hur gammal hon är. Hennes armar är fullklottrade med saker hon inte får glömma. En kväll kysser hon någon hon inte borde kyssa. Och nästa dag minns hon det. Det är hennes första minne på tio år."
Jag såg mycket fram emot att läsa Flora Banks förlorade minne. Bokens fascinerande premiss gjorde mig verkligen nyfiken på vad berättelsen hade att säga. Och ja, konceptet är intressant – men spänningen hålls inte upp särskilt länge. Mest beror det på att innehållet är väldigt upprepande. Huvudpersonen har bara ett minne, och det upprepas gång på gång för läsaren. ”Jag kysste Drake” påminns vi om, men efter ungefär hundrade gången kändes det hela tradigt.
Jag anser också att för mycket fokus ligger på kärleksintresset. Jag tror att boken hade kunnat bli riktigt intressant om vi fått följa Floras vardagliga liv och utmaningar, men handlingen förlorade all substans när jakten på Drake hela tiden var i centrum. Det kändes klyschigt och var helt enkelt inte särskilt gripande.
En annan anledning till att jag hade svårt för boken var karaktärerna. Jag fastnade inte för någon av dem, inte ens Flora. Hon är inte alls trovärdig, och jag störde mig på att hon blev så besatt av kyssen när hon i sitt huvud är tio år gammal. Dessutom gör hon saker som hon inte borde kunna göra utan minnen från de senaste sju åren, vilket gör att jag som läsare aldrig övertygas om hennes tillstånds allvar. Andra karaktärer som jag inte tyckte om var Drake (som utnyttjar Flora), Floras föräldrar (som lurar henne, samt lämnar henne ensam) och Floras bästa vän (som i sin surhet överger Flora fast hon är medveten om att hon behöver stöd). Jag tycker också att det är rätt antiklimatiskt att Floras bror – som är viktig för handlingen – inte ”syns” i boken, utan bara berättas om.
Allt som allt är Flora Banks förlorade minne okej. Jag tycker om premissen, och några småroliga scener, men förövrigt är den rätt blek.
