Vakuum
Författare: Mia Öström.
Serie: Fristående.
Längd: 208 sidor.
Bokförlag: Gillaböcker.
"Det är snart ett år sedan Jonnas storebror Johan tog sitt liv. Tydligen är det dags att gå vidare. Men vad rör det Jonna? Hon är ju inte där, hon svävar omkring i tomma rymden, så långt bort man kan komma. Samtidigt går hon omkring på marken med Johans gamla tröja på sig. Och i fickan hittar hon en lapp."
Vakuum är en svenskskriven roman om att hantera sorg. Det är en lågmäld bok, som jag har svårt att göra en rättvis bedömning av. På något sätt sticker språket ut mer än själva handlingen. Orden känns vackra, och försätter läsaren en viss stämning under läsningen. Men samtidigt är språket inte tillräckligt mäktigt, och ibland blir den konstant melankoliska känslan enformig.
Det här är på något sätt en återhållsam bok. Den har något där, men känslorna och drivkraften når inte riktigt fram till läsaren. Dessutom finns inte mycket till handling, och fast berättelsen är lätt att ta till sig så känns den lite innehållslös. Jag berördes inte lika mycket som jag hoppades, och fast jag hela tiden ville fortsätta läsa så fanns egentligen inget som grep tag, vilket är paradoxalt.
Allt som allt är Vakuum en okej bok, som lämnade mig rätt neutralt inställd. Den är varken bra eller dålig, den bara är.
