Exit väst gör mig kluven. Å ena sidan är konceptet originellt och fascinerande. Jag tycker också om den lågmälda tonen, och Hamids mäktiga sätt att väcka tankar om hur samhället ser ut. Men samtidigt känner jag att det inte finns mycket till själva berättelsen; inga intressanta karaktärer och ingen drivande handling som kräver att bli läst. Efter läsningen kände jag mig underväldigad.

 

Läsningen besväras även av långa meningar. Invecklade bisatser följer varandra, och det är svårt att ta till sig innehållet eftersom meningens början hinner glömmas bort innan slutet kommer. Att naturliga pauser saknas gör också läsningen stressad, och det är lätt att förlora fokus eftersom jakten på nästa punkt är mer framträdande än berättelsen i sig. Kan du gissa hur långa meningarna var? Faktum är att Exit väst har meningar uppemot 308 ord långa! Och det är inte bara enstaka fall, utan förekommer frekvent: nästan alla meningar är för långa. Det blir minst sagt påfrestande att läsa.

 

Allt som allt är Exit väst okej. Konceptet är annorlunda och jag tycker om stämningen – men handlingens avsaknad av driv och de långa meningarna gjorde att jag inte fastnade.