Författare: Margaret Atwood.
Originaltitel: The handmaid's tale.
Serie: Fristående.
Längd: 345 sidor.
Bokförlag: Norstedts.
"Offred har blivit statlig fånge eftersom hon är fertil och hennes uppgift är att säkra människorasens framtid genom sitt barnafödande. Alla tjänarinnor står under bevakning eftersom det inte saknas stadsfiender i Gilead. Nu väntar Offred på den dag hon ska ta sig bortom Muren och äntligen bli fri."
Den här boken är så populär att jag känner mig skyldig för att inte gilla den. Men faktum är att Tjänarinnans berättelse inte alls föll mig i smaken. Visserligen tycker jag att konceptet är riktigt intressant, och jag uppskattar att texten är uppdelad i så korta kapitel. Men för övrigt hade jag väldigt svårt för boken.
Mitt största problem med Tjänarinnans berättelse är språket. Det är väldigt tungt. Stor vikt läggs på detaljer och de långa beskrivningarna känns inte alls levande. Vi får inte heller ta del av någon omfattande världsuppbyggnad. Jag hade väldigt svårt att se samhället framför mig och blev frustrerad av alla frågor som aldrig besvarades. Det känns som att boken har ett bra skelett, men helt saknar kött på benen.
Jag fastnade inte heller för karaktärerna. Detta för att vi aldrig lär känna dem ordentligt. Vi får ingen direkt bakgrundshistoria, och jag kom på mig själv flera gånger med att inte förstå deras motivationer eller ens bry mig om dem. Därtill blev jag förvånad över att inte citattecken används i tal. Istället smälter dialogerna in med berättarrösten, vilket blir störande otydligt. Jag behövde flera gånger läsa om meningar innan jag uppfattade att det var något som sades rätt ut och inte tänktes.
Allt ovanstående resulterade i att jag upplevde boken som oerhört svårsmält, och ärligt talat tråkig. Jag såg väldigt mycket fram emot Tjänarinnans berättelse då den blivit hyllad till skyarna. Men nu efter läsningen kan jag inte säga annat än att jag är besviken.