Children of blood and bone: Solstenen

Författare: Tomi Adeyemi.
OriginaltitelChildren of blood and bone.
SerieLegacy of Orïsha #1.
Längd: 526 sidor.
Bokförlag: Lavender lit.
 
Zélie minns när Orïsha sjöd av magi. Men kungen utplånade folket som kunde kontrollera den, och tog ifrån Zélie både hennes mamma och hopp. Men nu kan hon slå tillbaka. Tillsammans med sin bror och prinsessan Amari ger hon sig ut för att återföra magin till Orïsha.
 
 
 
 
 
 
 
Det är inte troligt att ni har har undgått hajpen kring Children of blood and bone: Solstenen. Boken har i princip synts överallt på sociala medier, och fått stående ovationer från förhandsläsarna. Ofta är det något som får varningsklockorna att ringa hos mig: sällan är en bok så bra att näst intill ingen kommer med kritik. Det är snarare ett tecken på att boken är överskattad. Men i det här fallet ställer jag mig bakom alla som hyllat Children of blood and bone: Solstenen. Jag kan inte mycket mer än att säga: wow – vilken debut!
 
Children of blood and bone: Solstenen berättas ur tre olika karaktärers synvinklar: Zélie, Amara och Inan. Trots att karaktärernas berättelser är tätt anslutna, går var och en av dem på individuella, utvecklande resor genom boken, och det är oerhört spännande att läsa om dem alla tre. Det är sällsynt att jag fastnar för alla karaktärer i en bok, men här kunde jag inte undgå att förälska mig totalt. De är perfekta på så sätt att de har brister. De har rädslor och svagheter, men det är just det som gör dem mänskliga och trovärdiga. Den komplexiteten gör också boken oförutsägbar, då det ibland är svårt att avgöra var karaktärernas lojalitet verkligen ligger.
 
När jag började läsa boken hade jag lite svårt att komma in i berättelsen. Fantasyromaner introducerar alltid en helt ny värld för läsaren, men här behövde vi även lära känna ett helt nytt språk med annorlunda namn och termer. Det gjorde läsningen lite hackig först. Men det tog inte lång tid innan jag var helt uppslukad. De korta kapitlen gör tillsammans med Adeyemis livfulla språk att boken blir väldigt lätt att ta till sig. Trots bokens skräckinjagande storlek flög sidorna förbi. Det är något med läsningen som är nästintill magiskt: samhället, magisystemet, handlingen… allt är så välutvecklat att beroendet växte sig starkare hela tiden.
 
Children of blood and bone: Solstenen är årets hittills bästa bok. Det finns ingen tvekan om det. Jag satt med hjärtat i halsgropen nästan hela tiden, och var nära till antingen gråt eller skratt en stor del av läsningen. Och den cliffhangern..! Allt som allt rekommenderar jag boken till dig som gillar actionpackade fantasyromaner med inslag av både intriger och humor. Jag vill, nej måste, läsa fortsättningen.
 

Kommentarer
Postat av: Lena

Jag kan bara hålla med den var så sjukt bra!

Svar: Åh så roligt att höra!
Melanie

2018-05-05 @ 09:38:56
URL: http://livinginfictionalworlds.blogg.se

Skriv en kommentar här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras inte)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback