Jag läste Shatter me på svenska för sex år sedan. Men i samband med att den fjärde delen i serien – Restore me– släpptes för ett kort tag sedan, ville jag läsa om böckerna för att uppdatera mig om allt. Sex år är trots allt lång tid, och trots att jag minns händelserna i stora drag så finns mycket som jag inte kommer ihåg.

 

Min smak gällande böcker har ändrats mycket de senaste åren. Mognat, så att säga. Därför var det med en blandning av exaltation och nervositet som jag började läsa. Skulle romanen verkligen vara så bra som jag mindes? Svar: ja. Jag är faktiskt förvånad över hur mycket jag tyckte om Shatter me. Läsaren kastas direkt in i händelserna, och det är tar inte lång tid att gripas tag. Jag hade visserligen velat ha lite mer komplex världsuppbyggnad, men Mafis framtidsvision är så pass fascinerande att det inte stör mig särskilt.

 

Det som många av bokens läsare har delade meningar om, är språket i Shatter me. Tahereh Mafi går verkligen all in när det kommer till språkliga utsmyckningar. Varje sida präglas av metaforer, symboliska liknelser, retoriska upprepningar och visuella överstrykningar. Jag förstår att vissa kan störas av det. Ibland känns det som att Mafi försöker lite för mycket, och jag kan föreställa mig att de många bildliga uttrycken upplevs som tunga av en del personer. Men jag kan inte undgå från att förälska mig i det. Faktum är att jag tycker att Shatter me är gudomligt vackert skriven. Stilen känns så personlig, så kraftfull – och som läsare uppslukas jag av skönheten i Mafis ord. Tillsammans med romanens korta kapitel, skapas en upplevelse av en smått poetisk bok där sidorna flyger förbi.

 

Något annat jag tycker om med Shatter me är karaktärerna. Särskilt Warner. Herrejisses, Warner! Nu är jag visserligen väldigt svag för så kallade ”heta bad-boys” i böcker, men även om jag inte hade varit det så skulle jag ha älskat honom. Han är oerhört fascinerande som person, och oavsett vad man tycker om hans sätt att agera, går det inte att neka att han är en fantastisk antagonist och riktigt stark karaktär.

 

Shatter me är emellertid inte perfekt. Den har några klyschiga stunder, särskilt i början. Romanen har också några dippar i tempot, och trots att den har många actionfyllda, spännande och heta heta heta scener så är inte allt i boken intressant att ta del av. Men det som avgör saken är att fördelarna överväger antalet nackdelar, så trots att Shatter me har sina svackor är den ändå mycket väl värd att läsa.

 

Allt som allt tycker jag att Shatter me håller måttet ännu idag, och jag ser fram emot att läsa om resten av serien innan jag – äntligen – tar del av Restore me.