FAKTA

Längd: 8 hrs 29 min.

Antal avsnitt: 11 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Skräck, drama.
Skådespelare: Sarah Paulson, Evan Peters, Cheyenne Jackson, Billie Lourd, Alison Pill, Chaz Bono, Adina Porter.

Releasedatum: 1 oktober 2018.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

 

 

 

 

Den här serien har aldrig varit my cup of tea. Jag har upplevt tidigare säsonger som allt från tråkiga till motbjudande. Ana min förvåning, när jag då upptäckte att jag hade svårt att slita mig från American horrror story: Cult. Jag fastnade redan vid första scenen och intalade mig ”bara ett avsnitt till” varje gång eftertexterna kom. Det är därför utan tvivel som jag kan konstatera att seriens sjunde säsong också är den starkaste.

 

Det finns flera anledningar till att jag tyckte om den här säsongen. För det första är skådespelarna enastående. De känns som ett med sina roller och övertygar verkligen om att det som de visar är verkligt. För det andra är American horror story: Cult väldigt psykologiskt intressant. Inte nog med att den skildrar hur lätt det är att manipulera och att bli manipulerad, den ger också en fascinerande representation av mental ohälsa genom karaktärer med bland annat coulrofobi, trypofobi, agorafobi, hemofobi och klaustrofobi.

 

En annan anledning till att jag fastnade för säsongen är för att den håller sig trovärdig. Här finns inga spöken eller mytomspunna monster. Istället skildrar den något betydligt mer skrämmande: verkligheten. Jag har inte något emot paranormala serier, men ofta blir det överdrivet och svårt att relatera till. Desto mer fastnar jag när verkliga problem och verkliga monster behandlas, vilket är precis vad American horror story: Cult gör. Serien tar en samhällskritisk vändning genom att fokusera på maktfrenseri, kulter och konsekvenserna av att Donald Trump valdes till president. Det hela känns väldigt tidsnära, och blir obehagligare än någon övernaturlig varelse någonsin hade kunnat bli.

 

American horror story: Cult är alltså riktigt spännande. Säsongens förmåga att bygga upp en spänd stämning håller fast tittaren med järngrepp. Men till min förvåning bjöd den också på en hel del humor. I flera situationer där jag borde ha känt avsky, satt jag istället och fnissade. Cult uppvisar en underlig talang: att väcka sympati för vidriga människor som jag egentligen ville hata, och jag kunde till exempel inte undgå att känna ett stygn av sorg när en kallblodig massmördare mötte sitt slut. Och att frammana sådana känslor är inte annat än skickligt.

 

Men visst, trots att den här säsongen är min favorit så har American horror story: Cult brister. Serien innehåller rätt många logiska luckor och långt ifrån alla avsnitt håller samma höga kvalitet. Därtill finns en del onödig utfyllnad som hade kunnat tas bort, till exempel tillbakablickar som egentligen inte bidrar med något av värde. Sen tycker jag personligen att slutet känns lite ”out of character”, så att säga, och jag hade gärna sett säsongen gå ut med ett större bang.

 

Allt som allt är American horror story: Cult över förväntan. Det är utan tvekan min personliga favorit, och återställer min tro på den här serien.

 

BETYG: 6,5/10