Dokumentärer är ofta inte något för mig. För att uppskatta genren behöver man verkligen brinna för ämnet som den behandlar, annars blir filmen lätt trist att följa. Och tyvärr är jag inte ett tillräckligt stort fan av Whitney Houston för att jag ska förälska mig i Whitney. Misstolka mig inte: jag respekterar henne som artist och gillar verkligen hennes musik, men jag är inte en inbiten beundrare. Därför hade jag lite svårt att engageras av filmen.

 

 

Whitney var alltså en film inte är helt i min smak, men precis som jag nämnde ovan beror det mer på genren än kvaliteten som sådan. För filmen är bra gjord, det är tydligt. Den kombinerar nyinspelade intervjuer med arkiverat material och skildrar på ett vackert och berörande sätt Houstons tragiska liv. Whitney kommer med flera chockerande avslöjanden som jag personligen inte hade någon aning om, och det var svårt att inte hysa stor sympati för henne. Och trots att jag inte satt som på nålar för att få reda på mer, måste jag medge att dokumentären behöll mitt intresse och väckte viss nyfikenhet.

 

Som helhet tycker jag ändå att Whitney är helt okej. Eftersom jag generellt har svårt för dokumentärer måste jag ge filmen en eloge för att den ändå lyckades intressera mig så pass mycket som den gjorde. Jag kan tänka mig att ett större fan verkligen skulle älska och fascineras av filmen.

 

BETYG: 5/10