Wonder baseras på boken med samma namn av R.J. Palacio och överträffar mina förväntningar stort. Trots att jag verkligen gillade boken när jag läste den för lite mer än två år sedan, tyckte jag ännu mer om filmversionen. Den utstrålar sån glädje och värme att det är omöjligt att inte förälska sig.

 

Wonder är en riktigt härlig må bra-film. Berättelsen om stackars Auggie är vackert konstruerad och känns berörande och upplyftande på samma gång. Det är en film som roar och ger hopp, samtidigt som den får tittaren att sitta med en stor klump i halsen. Det är en fantastiskt mysig familjerulle, där stämningen förmedlar en ovärderlig trivsamhet och hemkär känsla.

 

Utöver den starka handlingen och det fina budskapet, är det svårt att förbise skådespelarnas insatser. De gör allesammans himla bra ifrån sig. Jacob Trembly är enastående i rollen som Auggie, och både Julia Roberts och Owen Wilson skiner som hans föräldrar. Dynamiken mellan dem är autentisk och den ömma känsla som de skapar ihop är kärlek personifierad. Deras genuina inlevelse gör det lätt att sympatisera med karaktärerna. Detta förstärks av det faktum att filmen inte enbart berättas ur Auggies perspektiv. Istället följer den fyra olika karaktärers paralleller, vilket ger dem ett bredare personlighetsspektra och ökar deras komplexitet.

 

Wonder är inte alltid så trovärdig, men ärligt talat kunde jag inte bry mig mindre. Det är ett jäkla fint och kärleksfullt drama. Det var länge sedan jag fastnade så för en film.