Längd: 11 hr 55 min.
Antal avsnitt: 13 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Drama, komedi.
Skådespelare: Michael C. Hall, Peter Krause, Frances Conroy, Lauren Ambrose, Freddy Rodíguez.
Releasedatum: 19 november 2003.
"Familjen Fisher driver en begravningsbyrå. När en buss dödar ägaren kastar den tragiska händelsen en skugga över hemkomsten av den förlorade sonen. Tillsammans med mamman Ruth måste brodern David och systern Claire ta tag i familjerörelsen."
Den första säsongen av Six feet under är verkligen bra. Den är välspelad, och lite så där härligt underlig. Den har mörk humorn som roar, samtidigt som det satiriska innehållet får tittaren att tänka till ordentligt över hur det moderna samhället ser ut.
Familjen Fisher är vana vid död.
Men det tog lång tid att komma in i serien. Handlingen är inte särskilt tydlig, och det tar ett tag att fastna för karaktärerna. Faktum är att det inte var förrän halvvägs igenom som jag började tycka om Six feet under. Men det är värt att kämpa sig igenom de där första, halvtråkiga avsnitten – för karaktärerna utvecklas och seriens riktning blir allt mer påtaglig. Visst har säsongen fortfarande svaga stunder, men helheten visade sig vara förvånansvärt engagerande.
Något som jag tycker är irriterande – i alla serier som använder tropen, och inte bara denna – är när karaktärer ser, pratar med eller integrerar med människor som dött. Självklart förstår jag att det är inbillning av något slag – men jag finner det oerhört orealistiskt, och det är något som jag inte kan undgå att himla med ögonen åt varje gång det sker. Tyvärr är detta element lite för återkommande i den första säsongen av Six feet under, och jag hoppas att det tagits bort från senare delar.
Som helhet tycker jag om den första säsongen av Six feet under. Jag upplever det som en serie som har väldigt mycket kvar att ge, och jag är säker på att den tids nog kommer att bli en favorit.