Den här serien är verkligen söt. Visst hade jag säkert tyckt mer om böckerna om jag hade läst dem när jag var yngre, men de underhåller mig även som vuxen. The wide window går precis som sina föregångare snabbt att läsa. Språket är lättsamt och den underhållande tonen gör att sidorna flyger förbli. Trots att upplägget är väldigt likt de tidigare delarna, såg jag hela tiden fram emot tat läsa mer. 

 

I The wide window introduceras en ny karaktär – tant Josephone. Henne tyckte jag mycket om, både för att hon hade en väldigt intressant personlighet men även för att hon är bristfällig. Ofta framstår vuxna i barn- och ungdomsböcker som överlägsna, men här skildras de som riktiga människor med skavanker. Tant Josephine är ångestfylld, lättskrämd och har – trots stor kunskap inom grammatik – inte alltid rätt i sina resonemang. Det här tycker jag om, då det skildrar att vuxna inte automatiskt har rätt eller kan allt.

 

Någon som jag däremot inte tycker om är mr Poe. Ärligt talat så är jag rätt trött på honom vid det här laget. Han lyssnar inte på barnen för fem öre, och beter sig dumt och nedlåtande mot dem. Vid det här laget borde han veta att syskonen Baudelaire inte ropar varg.

 

Som helhet är The wide window en lättläst läsning för läsare i alla åldrar. Som vuxen blir förklarandet av ord och termer stundtals tradigt, men allt som allt är det en trevlig bok.