En nöttjuv härjar i skogen. Kommissarie Gordon måste fånga tjuven. Sorgligt nog är han den enda polisen i hela distriktet och tvingas stå ensam i snön och vakta hålet där nötterna stulits. Han som egentligen är bäst på att lyssna, tänka och stämpla. Om han bara hade en assistent. Då skulle de tillsammans kunna lösa fallet.

 

 

 

Jag har dragit mig för att se Gordon & Paddy. Baserat på intrycket som jag fick av omslaget, förväntade jag mig en tråkig deckarhistoria för småbarn. Men filmen visade sig vara förvånansvärt bra. Faktum är att jag tyckte om den väldigt mycket.

 

 

För det första är filmen snyggt tecknad: lite gammeldags handritad, vilket jag föredrar framför moderna animeringar. Sen tycker jag också mycket om den harmoniska stämningen. Gordon & Paddy är en lugn film, som tar tid på sig utan att bli långdragen eller tråkig. Den vågar inkludera andningspauser och skyndar inte från scen till scen. Dessutom är rösterna oerhört behagliga, något som jag välkomnar med öppna armar efter att ha sett otaliga animerade filmer som är obehagligt skrikiga.

 

Själva handlingen är enkel och har ett fint budskap, som blir tankeväckande även för vuxna tittare. Karaktärerna är därtill riktigt söta, och filmen har några småroliga repliker som fick mig att le stort. Det enda jag egentligen störde mig på gällande Gordon & Paddy var att mysteriet löstes väldigt tidigt och plötsligt, men bortsett från det tyckte jag förvånansvärt mycket om filmen.

 

 

Som helhet är Gordon & Paddyen behaglig film, egentligen ämnad för de allra minsta, men som även jag som vuxen genuint njöt av.