Rebel spring är en stark efterföljare till Falling kingdoms. Det är en karaktärsdriven bok som verkligen får läsaren att fastna. Morgan Rhodes är en oerhört begåvad författare, som gång på gång trollbinder mig med sitt behagliga språk. Hon har kritiserats för att skriva ”enkelt”, men hennes anspråkslöshet är något som jag uppskattar. Jag är trött på att författare som använder komplicerat språk och stora ord bara för att själva framstå som mer intelligenta, för i mina ögon får det snarare motsatt effekt. Rhodes så kallade ”enkla” språk blir en frisk fläkt. Det är okonstlat, rättfram och vackert.

 

Något annat som jag tycker om är karaktärerna. Det är sällan jag gillar en komplett karaktärsensemble, men här lyckas Rhodes skapa sympati och förståelse för dem alla, trots att de står på helt olika sidor i maktstriden. Som läsare är det svårt att veta vem man ska hejja på, för man vill att alla ska vinna och förlora på samma gång.

 

Jag upplever emellertid inte boken som lika stark som sin föregångare. Kanske beror det på att nyhetens behag är över, men Rebel spring känns mer händelselös och förutsägbar än Falling kingdoms. Jag blir också väldigt frustrerad över hela grejen med kärlek vid första ögonkastet. Flera gånger faller karaktärerna pladask för varandra, vilket känns oförklarligt och abrupt. Det är väldigt synd, för Rebel spring är en roman som hade kunnat klara sig helt utan någon som helst romans. Den värld och handling som Rhodes har byggt upp är tillräckligt stark att stå på egna ben, och det blir snarare att kärleksdramat sänker helheten.

 

Allt som allt utgör Rebel spring en stark fortsättning i en lovande serie. Boken är inte fri från brister, men den fängslade mig från början till slut.