Love, Simon är en himla fin film. Lättsam. Söt. Och oerhört vacker. Det är den typen av film som får tittaren att känna sig alldeles varm och fluffig på insidan, samtidigt som det viktiga budskapet om att vara sig själv verkligen berör. Dessutom gör skådespelarna väldigt bra ifrån sig, och de levererar så pass trovärdiga insatser att karaktärerna och deras dialoger känns äkta.

 

 

Ändå hade jag hoppats på något mer. För hur mysig jag än tycker att Love, Simon är, kan jag inte neka att det känns som en väldigt typisk tonårs-romcom. Den har lite för många stereotyper och troper för att kännas egen. Och för varje scen som känns fantastiskt hjärtevärmande, finns där en klyschig motsvarighet som gör att helheten känns lite för ostig.

 

Allt som allt är Love, Simon bra, men inte riktigt så underbar som jag hade väntat mig. Den har både bra och dåliga delar, och kräver att du kan se förbi uttjatade troper för att verkligen njuta helhjärtat.