FAKTA

Författare: Courtney Summers.

Svensk titel: –

Genre: Mystik, thriller, drama.

Traumatiskt innehåll: Våldtäkt, pedofili, mord, droger. 

Serie: Fristående.

Längd: 308 sidor.

Bokförlag: St. Martins Press.

 

 

 

 

 

 

Mina tankar är oeniga. Vad tycker jag egentligen om Sadie? Anser jag att den var bra med sitt annorlunda upplägg och intressanta koncept? Eller är boken överhajpad? Jag vet inte riktigt. Jag hade rätt svårt att komma in i läsningen på grund av det avvikande formatet. Varannatt kapitel berättas ur Sadies synvinkel genom vanlig löptext, medan varannatt är skrivet i form av en transkriberad podcast. Till en början var läsningen väldigt tung, och jag upplevde transkriberingen som hackig och opersonlig eftersom vi inte får följa karaktärernas tankegångar. Med tiden vande jag mig, men jag hade sannolikt fastnat mer om boken hade varit ”normalt” skriven. Formatet resulterade nämligen inte bara i en annan typ av disposition, utan också i en del upprepningar eftersom West återberättade mycket som vi redan sett ur Sadies perspektiv. Det blev lite tröttsamt.

 

Något annat som jag hade lite svårt för var tempot. Uppladdningen är väldigt långsam, och ett tag kändes det som att boken bara trampade vatten och aldrig ledde någonstans. Det förändrades lyckligtvis framåt slutet – som var väldigt spännande – men lämnade ändå sitt märke.

 

En tredje aspekt är karaktärerna. Å ena sidan gillar jag att Sadie byggs upp som mänsklig genom sitt stammande, sina misstag och sitt stundtals odrägliga beteende. Det blir lätt att relatera till och gör henne mer äkta. Samtidigt kan jag inte påstå att jag blev särskilt engagerad av varken henne eller West. Det som karaktärerna berättar om är förstås bedrövligt, men jag kände ändå inte med dem. Det saknades ett väsentligt band och läsningen fick aldrig någon emotionell inverkan.

 

Med det sagt är Sadie inte en dålig roman. Jag förstår varför den har blivit så populär: om inte för handlingen eller karaktärerna så för mystiken. Jag gillade särskilt de avslutande 50 sidorna, och hade under min sista lästimme oerhört svårt att släppa taget om boken. Det faktum att boken slutar öppet och tillåter läsaren att själv reflektera kring Sadies öde, är också något som jag uppskattar stort.

 

Som helhet är Sadie helt okej. Bra, men inte så bra. Läsvärd men inte ett läsmåste. Boken har blivit höjd till skyarna och jag skulle personligen klassificera den som överhajpad, men jag ångrar inte att ha tagit del av den.

 

BETYG: 6/10