RADIO SILENCE
FAKTA
Författare: Alice Oseman.
Svensk titel: –
Genre: Contemporary.
Traumatiskt innehåll: Psykisk ohälsa, djurmisshandel.
Representativt innehåll: HBTQ.
Representativt innehåll: HBTQ.
Serie: –
Längd: 474 sidor.
Publiceringsår: 2019 (org. 2016).
Bokförlag: HarperTeen.
HANDLING
Frances spenderar den mesta av sin tid på studier och rita fanbilder till sin favoritpodcast Universe City. Alla vet att Aled är den tysta pojken som får A i alla ämnen. Men ingen vet att han är skaparen till Universe City. När Frances blir efterfrågad att hjälpa till med podcasten, kommer de båda varandra nära. Men när Aleds identitet avslöjas, riskeras både Universe City och deras vänskap att förstöras. Vågar Frances visa världen vem hon är? Eller kommer hon att mötas av tystnad?
RECENSION
Jag har svårt att placera RADIO SILENCE. Å ena sidan klickade boken inte riktigt med mig, men samtidigt fanns delar som jag verkligen tyckte om. Jag önskar att jag läste den när jag var yngre, för femtonåriga jag hade säkerligen älskat den. Nu känner jag mest ”meh”.
En av mina favoritböcker är ELIZA OCH HENNES MONSTER. Det var därför med glädje som jag försjönk i läsningen av RADIO SILENCE, som har ett liknande koncept kring nördighet och fandom. Det ironiska är emellertid att inslagen från podcasten var det som jag ansåg var tråkigast i boken. Till slut hoppade jag till och med över dem, för att jag inte tyckte att de var relevanta för berättelsen. Oh well. Det som jag däremot tyckte väldigt mycket om att läsa om var Frances pluggmani och kamp för att komma in på universitetet. Det fick henne att kännas mänsklig.
Det som gjorde att jag hade svårt för boken var dock främst Alice Osemans sätt att skriva. Språket är lite för enkelt och karaktärerna känns platta och orealistiska. Sättet som de reagerar och agerar på saknar trovärdighet, och vänskapsrelationen mellan Frances och Aled växer fram för snabbt. Och det är faktiskt en gemensam nämnare för mycket av innehållet: det rör sig för fort. Trots att tempot är långsamt och att det inte händer särskilt mycket, känns handlingen paradoxalt nog påskyndad. En bidragande faktor till det är det för att berättelsen hoppar runt en del, vilket skapar hinder för läsaren att verkligen bli grundad i det som sker.
Överlag förstår jag hajpen över RADIO SILENCE, men jag kan inte påstå att det är en bok för mig. Det fanns delar som jag verkligen tyckte om, men allt som allt känns det som en relativt lättglömd läsning.
BETYG: 5,5/10