HEIR OF FIRE
FAKTA
Författare: Sarah J. Maas.
Svensk titel: Eldens arvtagare.
Serie: Throne of glass #3.
Längd: 562 sidor.
HANDLING
Celaena reser till ett nytt land, för att konfrontera sin nyligen upptäckta sanning. Under tiden samlas monstruösa krafter, med avsikt att förslava världen. Kommer Celaena att hitta styrkan att inte bara bekämta hennes egna demoner, utan också att ta sig an den ondskan som är nära att släppas fri?
RECENSION
Jag var måttligt imponerad av Throne of glass. Jag tyckte inte om Crown of midnight. Och jag blev inte särskilt överväldigad av The assassin’s blade. Tre böcker av Sarah J. Maas, tre besvikelser. Det var därför med viss skepticism som jag gav mig in i Heir of fire.
Till en början gjorde Heir of fire inget för att motbevisa min svala inställning. Tempot var långsamt, karaktärerna opåkallat många och språket krystat. Maas berättar vad som händer och hur karaktärerna är, istället för att skapa scener där läsaren själv får bilda en uppfattning om deras personligheter och sätt att vara. Dessutom är meningarna onödigt invecklade: med många inskott, bisatser och ”fina” ord. Det är så uppenbart att Maas vill att hennes text ska låta vacker, men det får motsatt effekt och känns konstlat. Därtill kompliceras läsningen ytterligare av mängden namn som introduceras: ofta på platser och personer som enbart omnämns och som inte utgör någon viktig del av berättelsen. Heir of fire var alltså svår att komma in i, och ett tag var jag nära att avbryta läsningen.
Men det vände. Jag vet inte riktigt vad som förändrade situationen, men efter ett par hundra sidor hade jag svårt att lägga ifrån mig boken. Kanske var det tack vare de nya, intressanta karaktärerna. Vi får följa flera perspektiv. Jag kan inte påstå att jag underhölls av att läsa om Dorian, Chaol och Aedion, men jag uppslukades totalt av Manons, Celeanas och Rowans berättelser. Jag hade gärna sett dem ta ännu mer plats.
Något annat som jag uppskattade med Heir of fire, är att den för första gången tar serien in på verkligt fantasy-territorium. Tidigare har Maas visat glimtar av oförklarliga fenomen, men det är inte förrän nu som fantastiken släpps lös på fullskalig nivå. Vi får ta del av monster, övernaturliga förmågor och magiska brygder - och det är ljuvligt.
Som helhet tyckte jag om Heir of fire. Jag vet, jag vet – det är svårt att tro eftersom jag aldrig haft mycket för överst för Maas. Men Heir of fire är bra. Riktigt bra till och med. Står du ut med den beklagliga början så är det definitivt värt mödan.
BETYG: 7★/10.