FAKTA

Författare: Lemony Snicket (pseudonym för Daniel Handler).

Svensk titel: Det sällsamma sågverket.

Serie: A series of unfortunate events #4.

Längd: 194 sidor.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kanske är det för att det var ett tag sedan jag läste tidigare delar. Kanske är det för att filmen från 2004, som jag har sett otaliga gånger, enbart baseras på de tre första böckerna. Eller kanske tilltalar handlingen mig helt enkelt mer i denna. Vad det än beror på vet jag en sak säkert: The miserable mill är den hittills bästa installationen i serien, och jag njöt av varje sekund.

 

Detta. Är. En. Så. Mysig. Bok! Det går inte att betona tillräckligt. Språket är charmigt och unikt, men samtidigt lättförståeligt och enkelt att ta till sig. Karaktärerna är förtjusande, och trots en del stereotypiska egenskaper bedårar de verkligen läsaren. Sen är själva berättelsen en solid upplevelse. Visst är den förutsägbar, men det stör inte. Jag gillar också att The miserable mill är ännu mörkare än tidigare delar, men ändå behåller den lättsamma, humoristiska stämningen. Jag är också mycket nöjd med att vi får följa syskonen ett rätt långt tag innan Greve Olof dyker upp igen. I tidigare delar har han varit närvarande så gott som hela tiden, och det kändes nytt och fräscht att ta del av Violets, Klaus och Sunnys liv utan honom som hot ett tag.

 

Sen finns förstås vissa saker som jag stör mig på. Boken är uppenbarligen skriven för en yngre målgrupp, och det är lite frustrerande med den ständigt närvarande författaren som konstant definierar ord och kommenterar det som händelser. Men samtidigt är det just det som gör läsningen speciell, och jag vet inte om upplevelsen hade varit densamma utan det. Därför kan jag inte riktigt se det som en svaghet, trots att det ibland blir irriterande.

 

Allt som allt tycker jag om The miserable mill. Mycket. Den tar allt som var bra med tidigare böcker, och gör det ännu bättre. En snabb och underhållande läsning, helt enkelt.

 

BETYG 6,5/10.