FAKTA

Författare: Brandon Sanderson.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Depression, krig, mord, självmord.

Representativt innehåll: Slaveri, diskriminering, rasism.

Serie: The stormlight archives #1.

Längd: 1001 sidor.

Publiceringsår: 2014 (org. 2010).

Bokförlag: Tor Books.

 

 

 

 

16 dagar. Så lång tid tog det för mig att läsa THE WAY OF KINGS. Jag minns inte den senaste gången som det tog mig så lång tid att avsluta en bok. Och jag har inte bara sidantalet att skylla, fast det helt klart är en bidragande faktor. Sidorna är också stora, texten liten och berättelsen så pass komplex att jag frekvent behövde stanna upp, reflektera över det jag läst och göra anteckningar att återkomma till senare. THE WAY OF KINGS är minst sagt en tung bok – både bokstavligen och bildligt talat.

 

Brandon Sanderson är en av mina favoritförfattare. Han har en unik förmåga att skapa magisystem som inte liknar något annat du läst. Magisystemet i THE WAY OF KINGS är inget undantag: vilda stormar genererar en slags ljusenergi som förser världen med allt från valuta till monstruösa varelser och individer med övermänskliga krafter. Det hela är genomtänkt och oerhört häftigt. Det tog mig emellertid väldigt lång tid att komma till ro med det. Sanderson förklarar nämligen inte hur magisystemet fungerar eller hur världen ser ut. Istället får vi upptäcka det tillsammans med karaktärerna, vilket är desto mer spännande men tar betydligt längre tid. Det ger också upphov till stor förvirring i bokens första halva. Det är mycket att ta till sig på samma gång. Namn, platser, religioner, historia, nya karaktärer som tillkommer, ekologi. Det kräver extremt tålamod och mycket koncentration. Och jag ska inte ljuga: det kommer att vara tufft. Jag var själv nära att ge upp på grund av att det blev för mycket att hålla reda på. Men jag är riktigt glad över att jag höll ut. För den tid som jag investerade i att läsa boken, är också tid som jag investerade i att lära känna karaktärerna och förälska mig i världen. Och det gjorde alla ansträngningar värt det i slutändan.

 

THE WAY OF KINGS är en karaktärsdriven bok, som skildras ur många olika synvinklar. Den skiftar emellertid främst mellan fyra primära berättarperspektiv: slaven Kaladin, lärlingen Shallan, krigaren Dalinar och lönnmördaren Szeth. Mina favoriter är de två förstnämnda. Kaladin är den som har störst utvecklingskurva i boken, och hans resa från kapitulerad slav till rövsparkande ledare är spännande att följa. Jag älskar dessutom relationen som han har med sitt entourage, och stämningen mellan dem bidrar med såväl värme som humor. Shallan är å andra sidan den som jag anser är mest intressant att följa. Jag fascinerades av hennes interna konflikter och annorlunda krafter, och förälskade mig i hennes komplexa relation med Jasnah.

 

Den karaktär som jag tyckte minst om att följa var emellertid Dalinar. Han har några riktigt spännande scener, men på grund av att han främst används för att belysa politiska och historiska händelser blev hans kapitel relativt långsamma. Det var i samband med att han introducerades som jag var nära att avbryta min läsning. Hans kapitel blir intressantare närmare slutet, men i största delen av boken är de ärligt talat rätt tråkiga.

 

Det som alla karaktärer har gemensamt är emellertid att de känns så verkliga. Sanderson ger dem allesammans trovärdiga bakgrundshistorier som motiverar vilka de är, och tack vare att vi följer dem så pass länge blir det svårt att inte knyta personliga band till dem.

 

Något annat som jag tycker om med THE WAY OF KINGS är Sandersons filosofiska analyser. Genom att skapa moraliska dilemman får han läsaren att reflektera över vad som är ont och gott, rätt och fel, samtidigt som han själv gör skillnaden mellan dem tveklöst tydligt. Vissa sekvenser är så pass tankeväckande att jag satt i flera minuter och bara begrundade över hur vi i dagens samhälle skulle ställa oss till likvärdiga situationer. Går det att motivera ett planerat mord om det hindrar tio andra från att dö? Är det rätt att förslava ett folk för att motverka förintelse av ett annat? Är det värt att offra några om det innebär att striden vinns i det långa loppet – eller ska de räddas i gengäld mot att striden förloras?

 

Överlag är THE WAY OF KINGS en riktigt bra bok. Ja, den är lång och långsam, och stundtals tråkig. Ja, det tar tid att ordentligt komma in i handlingen och förstå hur allt fungerar. Men de fantastiska karaktärerna, den unika världen och de spännande vändningarna kompenserar stort för det. Det fanns stunder när jag var nära att ge upp, men när sista sidan väl var utläst kände jag en tomhet inom mig som bara en fortsättning kan fylla.

 

BETYG: 8/10