THE WINNER'S CURSE
Författare: Marie Rutkoski.
Svensk titel: –
Genre: Fantasy, romantik.
Traumatiskt innehåll: Slaveri, krig.
Nyckelord: Förbjuden kärlek.
Serie: The Winner's Trilogy #1.
Målgrupp: Unga vuxna.
Längd: 355 sidor.
Publiceringsår: 2016 (org. 2014).
Bokförlag: Square Fish.
HANDLING
Som generalens dotter i ett imperium på gränsen till krig, har 17-åriga Kestrel två val: gå med i militären eller gifta sig. Men Kestrel har andra planer. Och en dag hittar hon en jämlik i en ung slav på väg att auktioneras ut. Kestrel köper honom, och inom kort förälskar de sig. Men båda har hemligheter, och snart lär Kestrel sig att priset hon betalade för en medmänniska är högre än hon trott.
RECENSION
Uh. THE WINNER’S CURSE är vad jag skulle kalla för ”sjukt överhajpad”. Jag förstår verkligen inte grejen med den. Visst, om jag hade läst den för sex år sedan då boken först publicerades och hade som flest läsare, hade jag sannolikt tyckt om den. Men för 24-åriga Melanie är det här för tramsigt.
Att boken beskrivs som en ”dödlig lek där allt står på spel” får mig nästan att kissa på mig av skratt. Den som skrev det måste ha varit hög. Boken har extremt lite action, få intriger och borde knappt få kallas fantasy. Romantikfokuserad fantasy, absolut, men inte renodlad fantasy. Det finns ingen magi, inga monster, utan fantasyaspekten är enbart att boken utspelas i en annan värld.
Hur som helst. Varför tyckte jag inte om THE WINNER’S CURSE? För det första är boken väldigt förutsägbar. Det är ofattbart enkelt att se alla pusselbitar i förväg, och att gissa sig till hur allt kommer att sluta är en barnlek. Allt drivs på ett väldigt uppenbart sätt mot slutmålet, med hjälp av såväl sammanträffanden som ologiska vändningar. Resultatet blir en väldigt forcerad och tråkig läsning.
För det andra saknar boken originalitet. Den har inte mycket till handling, klyschorna hopar sig och karaktärerna känns som… bleka skuggor. De är platt utformade och fast jag verkligen ville tycka om dem kunde jag inte fastna. Därtill saknar romansen – vilket är bokens huvudfokus – trovärdighet. Jag blev inte alls övertygad av Kestrels och Arins känslor för varandra, och fann ingen kemi i scenerna de hade ihop.
Allt som allt är THE WINNER’S CURSE inte en bok för mig. Lättsam, javisst, men alldeles för innehållslös, tafatt och stereotypisk. Jag skulle inte gå så långt att kalla boken dålig, men den är som bäst extremt trivial. Jag kommer att läsa resterande delar i trilogin, men av pliktkänsla snarare än intresse.
BETYG: 4/10