(Betalt samarbete med Omnible)

 

 

 

 

 

Jag är i ett relativt ambivalent tillstånd. Det fanns så mycket som jag gillade med boken och fastnade för. Men lika mycket som inte alls var för mig.

 

JAG FOR NER TILL BROR är en svår bok att beskriva. Jag skulle inte direkt påstå att den har en konkret handling, utan snarare applicerar någon form av ”slice of life”, vilket har både för- och nackdelar. Å ena sidan gillar jag verkligen insikten som liv får i Janas liv, och den komplexitet som Smirnoff får till både hos karaktärerna och i deras relationer. Å andra sidan känns den ibland lite riktningslös, och jag kom på mina tankar att drifta iväg emellanåt. Och det faktum att det inte finns någon konkret handling, gör också att boken i slutändan saknar klimax och ett tydligt syfte.

 

Det som sticker ut mest med JAG FOR NER TILL BROR är språket.. Alla namn skrivs med gemener. Dialogerna är integrerade direkt i löptexten istället för att markeras med citattecken eller talstreck. Inga kommatecken eller frågetecken används, inte ens vid frågor. Metaforer och synekdoke tillämpas i stor utsträckning. Därtill är meningarna korta, talspråkliga och lämnar mycket öppet för egen tolkning. Det tog väldigt lång tid för mig att vänja mig med allt detta, och även efter att jag hade fått grepp om språket var jag kluven. Ena halvan av mig gillar det unika, och är imponerad över att Smirnoff vågat ta det steget och sticka ut. Det blir vackert och lite härligt luddigt. Samtidigt blir innehållet svårare att ta till sig, och det är inte alltid helt tydligt vad som uttalas högt och vad som protagonisten tänker.

 

Överlag tycker jag om JAG FOR NER TILL BROR. Det är en förvånansvärt mörk bok som träffar rakt i hjärtat, och som är stundtals riktigt tuff att läsa. Vid en del tillfällen satt jag som uppslukad, helt oförmögen att lägga ifrån mig boken. Vid andra stunder skummade jag sidorna på jakt efter något som skulle intressera mig. Allt som allt: en speciell bok.

 

BETYG: 6/10