SOM STJÄRNOR I NATTEN

FAKTA
Författare: Jennifer Niven.
Originaltitel: All the bright places.
Genre: Contemporary.
Traumatiskt innehåll: Bilolycka, självmordstankar, mobbning.
Nyckelord: Psykisk ohälsa.
Serie: –
Längd: 385 sidor.
Publiceringsår: 2020 (org. 2015).
Bokförlag: Gilla böcker.
 
HANDLING
Alla är övertygade om att populära Violet räddar skolans freak Finch från att hoppa från skolans klocktorn, men sanningen är egentligen en annan. Ända sedan hennes syster dog i en trafikolycka har Violets liv varit skevt. När hon lär känna Finch öppnas dörren till något nytt. En tillvaro där allt är möjligt, som rymmer den djupaste sorgen och den största kärleken. Men samtidigt som Violets värld växer, börjar Finchs värld krympa.
 
 
RECENSION
Jag är väldigt kluven. SOM STJÄRNOR I NATTEN är i grunden en bra bok, men den hade potential till att bli så mycket mer.
 
Jag gillar att läsa romaner som kretsar kring psykisk ohälsa. Det griper ofta tag i mig, och blir väldigt lätt att relatera till då jag själv har brottats med det länge. Men fast jag kunde relatera och fast jag blev berörd av Finchs och Violets berättelser i den här boken, hade jag väldigt svårt att känna samhörighet med dem. De är inget mer än vandrande depressioner: det finns inget med dem – inga personligheter, intressen, egenskaper – bortom deras psykiska välmående. De är tomma skal, en personifiering av ohälsa fast utan någon form av mänsklig aspekt. Det känns knappt som att boken har någon handling. Allt handlar om att karaktärerna mår dåligt, vilket i längden faller platt och inte alls känns trovärdigt.
 
Med det sagt tyckte jag ändå att SOM STJÄRNOR I NATTEN är okej. Jag ville hela tiden läsa vidare och var nyfiken (och rädd) över hur alltsammans skulle sluta. Jag kände bara inte något för karaktärerna, ingen solidaritet eller sympati. De blev för… omänskliga i mina ögon. 
 
BETYG: 5,5/10
Bokbetyg 5 - 6,5 Permalink

Postat av: Ingela

Hej
Jag tittade på den jag också häromkvällen.
Tröttnade på alla som tror att jag är en vandrade bassevirusslusk bara för att jag jobbar inom sjukvården. Så låste inmig i soffan. Blev juinte särskilt uppiggad av filmen men kunde heller inte sllita mig. På något sätt grep den mig trots sin långsamma handling och de deppressiva huvudpersonerna.
Men jag tyckte deras utflyktsmål var vackra. Skoträdet och var det ett kalkbrott?

Önskar filmen Down Townn Abbey kunde komma så jag kan se den från soffan ist för att skrämma folk på biografer med min närvaro ;-) fast de är väl stängda nu iofs?

Spännande att läsa dina rescensioner de gånger jag tar mig in i bloggeriet.

Jag har fastnat mycket i ljudböckerna nu och lyssnar just nu på Per Anders Fogelström. Spännande med att höra om livet igamla Stockholm. Dessutom sträcktittat på Anne på Grönkulla - Anne with an E på Netflix. Såååå vacker men frusrtrerande även för en 51 åring :-) <3


Svar: Jag förstår att det måste vara frustrerande. Skönt att ha filmer och böcker som tröst, iaf! Kul att höra att filmen var bra - själv har jag bara läst boken men jag ska definitivt plocka upp filmen också! Särskilt efter att ha hört att du tyckte om den. :)
Downton Abbey-filmen är SUPERBRA, så håller tummarna för att du får se den snart! Och ja, det stämmer - de flesta biograferna har stängt med coronaviruset som grund.

Kul att höra att du gillar mina recensioner, det värmer att höra! Åh, Per Anders Fogelström var länge sedan! Minns att jag läste - och gillade - Mina drömmars stad på grundskolan, och jag borde definitivt plocka upp fortsättningen! Har faktiskt inte sett Anne på Grönkulla men är riktigt sugen!

Önskar dig en fin dag!
Melanie

2020-03-19 @ 09:21:57
URL: http://www.bubbella.blogg.se

Skriv en kommentar här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras inte)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Sök i bloggen
Arkiv