FAKTA

Författare: Robin Hobb

Svensk titel: Vargbroder

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, abuse, mention of rape

Serie: Farseer #2

Målgrupp: Vuxna

Längd: 648 sidor

Publiceringsår: 2014 (org. 1996)

Bokförlag: Harper Voyager

 

 

 

 

Det finns mycket att uppskatta med den här boken.

 

Den är vackert skriven, med en gammeldags ton och beskrivningar som hänför. Boken är elegant utformad och bara språket i sig är en upplevelse som är värd att ta del utav. 

 

Bokens största styrka är dock karaktärerna. Jag älskar hur realistiska de känns. Jag älskar att vi får se Fitz påverkas av händelserna i första boken, och att Hobb låter sina karaktärer utvecklas. Jag tycker också att Nighteyes är ett briljant tillskott till serien. Jag älskar det broderliga bandet mellan honom och Fitz, och tycker att det gjorde vår protagonist mer intressant att läsa om. Deras gulliga vänskap påminner mig om Torak och Ulv från Han som föddes att möta mörkret (också känd som Vargbröder) av Michelle Paver, och det är absolut inget dåligt.

 

Men fast det finns delar jag älskar, finns också delar som tråkade ut mig. Boken är väldigt karaktärsdriven och som ett resultat, även väldigt långsam. Handlingen är inte alltid tydlig och vissa delar segar, pågår för länge utan något särskilt viktigt som händer, vilket gör boken stundtals påfrestande att ta sig igenom.

 

Jag störde mig också lite på det tunga fokuset på romantik. Missförstå mig inte: jag gillar relationen mellan Fitz och Molly. Men att konstant läsa om hur Fitz trånar efter henne blev upprepande och småtråkigt.

 

Överlag gillade jag Royal Assassin. Till och med mer än första Farseer-boken. Det är inte en ny favorit, men sättet som den slutade på förvånade mig och gör mig hoppfull om en riktigt bra avslutning på trilogin.

 

BETYG: 6,5/10