FAKTA

Längd: 2 tim 23 min

Regissör: David Yates

Åldersgräns: 11 år

Genre: Fantasy

Skådespelare: Eddie Redmayne, Jude Law, Ezra Miller, Dan Fogler, Cara Mahoney, Mads Mikkelsen, Paul Low-Hang, Alison Sudol, Callum Turner

Inspelningsår: 2022

Distributör: Disney

 

 

 

 

Jag är så ledsen över var den här franchisen har gått och blivit. Harry Potter-filmerna är så himla bra, och första Fantastiska vidunder-filmen höll absolut måttet, och gav en spännande, ny inblick på den magiska världen. När tvåan – Grindelwalds brott – visade sig vara en besvikelse, hoppades jag att det var ett undantag snarare än en regel. Så det är med en extrem antiklimax jag medger att Dumbledores hemligheter inte bara är den sämsta filmen i franchisen, utan också att den inte är bra. Alls.

 

Filmen har mycket som talar för den. Den är sjukt välgjord, med grymma effekter, fantastiska panoramavyer, häpnadsväckande kostymer och vackra håruppsättningar. Skådespelarensemblen är dessutom stjärnspäckad. Men det är bara ytligt, och skrapar du lite hittar du inget på insidan.

 

Dumbledores hemligheter fick mig att känna mig extremt trög. Trots att jag nu både sett filmen och läst boken med filmmanuset har jag ändå knappt någon aning om vad den handlar om och vad som hände. Som tur är var jag inte den enda här hemma i biosoffan som kände så, vilket bekräftar att det faktiskt är filmen det är fel på och inte mig. Dumbledores hemligheter är löjligt invecklad på grund av en inkonsekvent handling, med många obetydliga sidospår, överflödiga karaktärer och noll fokus. Det finns inte en konsekvent ton, inte en tydlig protagonist och vi får ytterst få förklaringar. Resultatet? En rörig och väldigt förvirrande sörja.

 

 

Utöver detta är filmen långsam, endimensionell och känns lite som att den står och trampar på samma ställe. Leder den någon vart? Knappt. Den ger mig inte heller några känslor. Jag kom på mig själv med att varken bry mig om handlingen eller karaktärerna: ingen känns viktig. Istället känns alltsammans väldigt… tomt? Fast det händer saker hela tiden känns det som att inget händer.

 

Min pojkvän, som jag tittade på filmen med, poängterade också att det inte känns som att filmen utspelar sig i en magisk värld. Missförstå mig inte: där finns magi, trollkarlskamper och övernaturliga varelser. Men filmen ger ingen magisk känsla, och tonen liknar mer ett politiskt drama.

 

Vad gäller det faktum att Mads Mikkelsen tagit över rollen som Grindelwald efter Johnny Depp, så måste jag säga att jag är besviken. Jag gillar verkligen Mikkelsen i vanliga fall och gillar tanken med honom i rollen. Men ärligt talat gör han här inget intryck. Det hela är väldigt oberört och platt, och när jag tänker på Grindelwald ser jag fortfarande Depp framför mig.

 

 

Överlag kan jag lugnt sagt säga att jag inte klickade med filmen. Jag tyckte faktiskt inte alls om den, utan anser att den är oerhört underväldigande och förglömlig. Det är knappt jag vill förknippa Fantastiska vidunder-franchisen med Harry Potter längre, eftersom den magiska känslan sedan länge är borta.

 

BETYG: 2,5/10