Döda Flickors Dans är den andra delen i Vampyrerna i Morganville skriven av författarinnan Rachel Caine, publiserad av Styxx Fantasy bokförlag. Hittils finns det tretton böcker i serien varav tre av dem finns översatta till svenska; Glashuset, Döda Flickors Dans och Midnattsgränden.

"Claire Danvers och hennes vänner i Glashuset har överlevt sin första strid mot vampyrerna, men nya orosmoln hopar sig redan vid horisonten och ingen går längre säker - vare sig människa eller vampyr. Ett blodigt och våldsamt hämndtåg genom staden får snart konsekvenser för alla - inte minst vännerna i Glashuset. När situationen blir desperat tvingas Claire göra allt för att hålla sig själv och sina vänner vid liv - till och med söka hjälp hos Morganvilles mörkaste makter."



Jag älskade verkligen den här boken. Den var så mycket bättre än den första som jag tyckte endast var okay.

Den här boken kändes mer äkta än den första, att det alla sade eller gjorde var mer realistiskt skrivet. Karaktärernas handlingar måste i en bra bok vara liknande hur en verklig person skulle ha reagerat i en liknande situation och jag tycker att Caine lyckades med detta i denna.

Jag tyckte som ni vet att det var svårt att komma in i den första boken, men det problemet hade jag verkligen inte här. Eftersom den första boken slutade så spännande och Döda Flickors Dans börjar sekunden efter det första slutet var det fullt ös och maximal spänning från redan första sidan. Detta gjorde att jag enkelt kom in i handlingen igen och att spänningen och tempot var högt redan från början.

Spänningen fortsatte genom hela boken. Visst, den hade kanske någon seg scen men det har så gott som alla böcker, och Caine repade sig snabbt och kom igång igen. Boken har humor, mycket spänning och romantik. Med skillnad från första boken höll tempot genom hela boken, det var inte alls lika mycket hack mellan spänning och händelselöshet.

I den här boken hopar sig romanserna och tar steget ut. Lite som Twilight böckerna, men garanterat med mer fart och action i. Helt enkelt: mer realistisk.

Jag tycker att Caine skriver på ett bättre sätt i Döda Flickors Dans. Texten flyter på bättre, är mer lättsmält och gör att man snabbt kan läsa texten men ändå förstå och ta in allt som står. Karaktärerna börjar få fler personligheter genom det de säger och hur de säger det, vilket jag gillar. I första boken var karaktärerna mer lika varandra och Caine skrev inte på ett orginellt sätt, men jag kan garanterat skriva att hon har förbättrat sig enormt i den andra boken i serien.

På tal om karaktärerna så gillar jag som sagt att de får fler personligheter, men också att man får lära känna dem mer. Det blir fler tillbakablickar och man får lära sig varför de är som de är och hur de har blivit så. Mer historia helt enkelt som ger en bättre bakgrund och förståelse för karaktärerna, vilket senare utvecklades till att jag kom att gilla dem allesammans.

Jag rekomenderar verkligen den här serien, för nu när jag har läst Döda Flickors Dans kan jag skriva med garanti att serien bara blir bättre och bättre. Jag längtar enormt mycket tills den tredje boken, Midnattsgränden, släpps på svenska den 21 september 2012. Med ett slutsom i Döda Flickors Dans bara måste jag ta reda på vad som händer här näst.

Betyg: 6,5/10

Antal sidor: 320
Favoritkaraktär: Amelie
Mest spännande scen: När de går till Döda Flickors Dans eller slutscenen i epilopen.
Första stycket: "Det har inte hänt, intalade sig Claire. Det är en mardröm, bara en vanlig mardröm. Snart vaknar du och då har den försvunnit, som dimma..."
Sista stycket: "Jag står inte ut med att se honom bli skadad, tänkte hon. Inte om jag kan göra något för att förhindra det. Michael... Eve... Jag kan inte ta den risken. Hur illa kunde det vara? Claire drog ut byrålådan och tog fram en penna."
Författare: