Fire; Monstrets Dotter, den andra delen i De Utvalda serien av Kristin Cashore handlar om den unga kvinnan Flamma, ett godhjärtat monster med eldfärgat hår. Monster är färgglada, förföriska och fruktade. Som det sista mänskliga monstret känner Flamma både skyldighet att förbli den slutliga samtidigt som behovet av samhörighet växer inom henne. Behöver verkligen att vara den sista betyda att vara ensam?

Den svenskt översatta boken ges ut av Semic bokförlag.

”Flamma var femton år när hennes far dog. Efter hans död är hon den sista överlevande – den enda med förmågan att förföra, kontrollera och styra vem hon vill. Kan en sådan gåva användas till att göra gott?
Flammas skönhet slår alla med häpnad. Med tankekraft kan hon få vad hon vill. Men allt hon önskar sig är att bli sedd som den hon verkligen är. Sin egen kraft är hon rädd för. Helst vill hon slippa använda den. Men landet är i kris. När hon kommer till kungens hov för att hjälpa till i jakten på förrädare i riket måste hon lära sig att lita på sitt eget omdöme. Och så möter hon kärleken…”

Precis som första delen Graceling, Tankeläsaren, är Monstrets Dotter mycket bra och gripande. Berättelsen är unik och stannar kvar i minnet långt efteråt.

Texten var enkelt skriven men ändå välutvecklat vilket gör att berättelsen flyter på och skapar en historia man vill följa. Cashore anknyter lite kort till första boken trots att Monstrets Dotter är självbärande, vilket skapar en bättre känsla av att böckerna hör samman.

Trots att Monstrets Dotter, precis som Tankeläsaren, hade några händelselösa kapitel blir det inte tråkigt och ledsamt att läsa boken utan Cashores sätt att skriva och hennes underbara beskrivningar gör att man vill fortsätta läsa.

Det var tack vare flera faktorer som jag gillade Fire (Monstrets Dotter) bättre än Graceling (Tankeläsaren). En av den var att Monstrets dotter utspelades på längre tid på samma plaster. I Graceling reste huvudkaraktären mycket och jag tyckte det blev jobbigt att följa det som hände, trots att det var bra skrivet och en bra handling. I Monstrets Dotter var det enklare att följa vad alla karaktärerna gjorde. Och på tal om karaktärer så gillade jag bättre hur Cashore byggde karaktärerna i Mostrets Dotter än Tankeläsaren. Jag älskar verkligen Flamma, hon var stark hon mäktig men kändes ändå som en riktig person. Hennes tankegångar och handlingar gjorde mig mer sympatisk inför henne än huvudkaraktären i Tankeläsaren som jag tyckte var lite överdriven och övermodig. Flamma kändes mer verklig; att man vill vara normal passar in som beskrivning på många människor i världen. Jag tyckte alltså att man lättare kunde relatera till Flamma.

Jag tyckte även att Monstrets Dotter påverkade mig mer känslomässigt än Tankeläsaren. I Tankeläsaren kändes det bara som om huvudkaraktären skulle utföra ett uppdrag och att hon mötte hinder på vägen, men i Monstrets Dotter fick jag mer medkänsla för karaktärerna och det kändes som om det var mer till beskrivningarna än bara uppdraget. Visst, det fanns en röd tråd, men jag gillar att Kristin Cashore konsenterade mer på karaktärerna i Monstrets Dotter.

Slutgiltigen vill jag även påpeka att jag älskar miljön som Monstrets Dotter utspelade sig i. Det kändes lite som en lättare variant av Avatar; med alla färgglada djur och liknande.

Jag tycker verkligen att Monstrets Dotter är en bok som alla som kallar sig bokälskare ska läsa. Den har spänning, romantik, sorg, dramatik och humor! Den är lätt att smälta och att komma in i men svår att släppa taget om. Om du vill ha ett sätt att fly undan verkligheten in i en annan värd har du nu hittat hjälpmedlet; men var beredd att när du väl har Monstrets Dotter i dina händer, kommer du inte kunna släppa taget.

Själv längtar jag tills jag får tag i en kopia av den tredje och avslutande delen i De Utvalda serien av Kristin Cashore; Hemligheternas Rike (Bitterblue.) Vad jag har hört ska den knyta samman med den första boken Tankeläsaren (Graceling) och handla om drottning Bitterblue.

Första stycket: ”Larch tänkte ofta att om det inte hade varit för hans nyfödde son, skulle han aldrig ha överlevt sin hustru Mikras död. Dels berodde det på att spädbarmet behövde en far som klev ur sängen på morgongen och kämpade sig igenom dagen, dels på pojken själv. En så godmodig baby, så lugn. Hans gurglingar och jollranden var så musikaliska, ögonen lika djupt bruna som hans döda mors.”

Sista stycket: ”Det var en oförglömlig melodi, påträngande, ett hjärtskärande rop över allt i världen som rasade samman. Medan svart aska steg mot den skimrande himlen grät Flammas fiol för de döda, och för de levande som stannar kvar och tar farväl.”

Antal sidor:
495
Bästa händelse:
När Flamma befinner sig på Cutters egendom.
Bästa karaktär:
Brigan.
Mest minnesvärda citat:
”’Är det brukligt, i dessa kungadömen du föll ifrån, att en kvinna sluter förbund med ett onaturligt barn som har mördat hennes vän?’”
Betyg:
7,5/10

Författare: