Under Lysande Måne
Fakta:
Under Lysande Måne (Brilliance of the Moon) är den tredje och sista delen i trilogin Sagan om klanen Otori av Lian Hearn. Det finns dock två böcker till i serien; en som utspelar sig femton år senare kallad Vid Hägerns Skarpa Skri, och en prequel till Över Näktergalens Golv kallad Och Himlens Vida Väv.
Under Lysande Måne (Brilliance of the Moon) är den tredje och sista delen i trilogin Sagan om klanen Otori av Lian Hearn. Det finns dock två böcker till i serien; en som utspelar sig femton år senare kallad Vid Hägerns Skarpa Skri, och en prequel till Över Näktergalens Golv kallad Och Himlens Vida Väv.
Handling:
"Takeos och Kaedes kärlek är så stark att de väljer att trotsa de starka klantraditionerna. De är båda rättmätiga arvingar till provinser, men att befästa sin makt blir en kamp mot tiden. Deras fiender växer i styrka och utmanar dem från alla håll, men oväntad hjälp ger dem en liten strimma hopp. Takeo måste visa att han är den klanledare och taktiker hans underlydnande förväntar sig. Samtidigt ifrågasätts hans religiösa tro och han ställs inför omöjliga val i en maktkamp han bara kan vinna genom stora offer. Kaede försöker finna sig i sin roll som klanöverhuvud, men möter hårt motstånd i de traditionella patriarkala strukturerna. Ett enda felsteg och hon blir utmanövrerad..."
"Takeos och Kaedes kärlek är så stark att de väljer att trotsa de starka klantraditionerna. De är båda rättmätiga arvingar till provinser, men att befästa sin makt blir en kamp mot tiden. Deras fiender växer i styrka och utmanar dem från alla håll, men oväntad hjälp ger dem en liten strimma hopp. Takeo måste visa att han är den klanledare och taktiker hans underlydnande förväntar sig. Samtidigt ifrågasätts hans religiösa tro och han ställs inför omöjliga val i en maktkamp han bara kan vinna genom stora offer. Kaede försöker finna sig i sin roll som klanöverhuvud, men möter hårt motstånd i de traditionella patriarkala strukturerna. Ett enda felsteg och hon blir utmanövrerad..."
Recension:
Precis som de tidigare böckerna i Otori-serien var Under Lysande Måne bra. Bättre än På Kudde Av Gräs, men betydligt sämre än Över Näktergalens Golv som jag älskade.
Precis som de tidigare böckerna i Otori-serien var Under Lysande Måne bra. Bättre än På Kudde Av Gräs, men betydligt sämre än Över Näktergalens Golv som jag älskade.
Jag har redan sedan jag startade med serien tyckt att det varit otroligt många karaktärer, och för varje bok läggs nya till samtidigt som de gamla fortfarande finns kvar. Namnen för karaktärerna är otroligt vackra, men extremt lika varandra, vilket gjorde att jag hela tiden blandade ihop vem som var vem. Eller kanske inte hela tiden, men ofta i alla fall.
Precis som övriga serien var boken mysig, men inte alls på samma sätt. Kanske är det bara så att jag tröttnat på den världen de lever i, eller så försvann helt enkelt det jag gillade mest från den första boken.
Jag är dock intresserad av att läsa de två böckerna "utanför serien". Vid hägerns skarpa skri låter intressant för att jag verkligen vill veta slutet på berättelsen, och Och himlens vida väv vill jag läsa för att jag älskade första boken och vill veta vad som ledde fram till det som skedde. Jag måste ändå medge att jag är lite besviken på Under lysande måne. Att På kudde av gräs var sämre än första boken kunde jag ändå acceptera eftersom det är mittendelen i en trilogi, de brukar oftast vara de sämsta, men detta skulle ju vara avslutningen och den vill jag ha storslagen. Och tyvärr höll den inte riktigt måttet för mig, jag hade önskat att känslorna från Över näktergalens golv även fanns i Under lysande måne. Epilogen slutar vackert, men inte WOW.
Jag är dock intresserad av att läsa de två böckerna "utanför serien". Vid hägerns skarpa skri låter intressant för att jag verkligen vill veta slutet på berättelsen, och Och himlens vida väv vill jag läsa för att jag älskade första boken och vill veta vad som ledde fram till det som skedde. Jag måste ändå medge att jag är lite besviken på Under lysande måne. Att På kudde av gräs var sämre än första boken kunde jag ändå acceptera eftersom det är mittendelen i en trilogi, de brukar oftast vara de sämsta, men detta skulle ju vara avslutningen och den vill jag ha storslagen. Och tyvärr höll den inte riktigt måttet för mig, jag hade önskat att känslorna från Över näktergalens golv även fanns i Under lysande måne. Epilogen slutar vackert, men inte WOW.
Misstolka mig inte nu bara. Sagan om klanen Otori är en otroligt fantastisk serie, och jag känner själv att jag lärt mig mycket från den. Även om den kanske inte hade allt jag önskat så var den ändå fylld av Lian Hears otroliga förmåga att förmedla sin kunskap om Japans kultur på ett väldigt intressant och unikt sätt. Därför rekomenderar jag att du åtminstone läser första boken i serien, Över Näktergalens Golv - för den var riktigt riktigt bra. Under lysande måne var bra, men inte alls på samma nivå som seriens början.
Betyg: 6/10
Favoritkaraktär: Kaede
Sidantal: 364
Första meningen: "Den vita fjädern låg i min hand."
Författare:
Antal böcker lästa 2013: 4
Sidantal: 364
Första meningen: "Den vita fjädern låg i min hand."
Författare:
Antal böcker lästa 2013: 4