The Host
Fakta:
The host är ett sci-fi äventyr regisserad av Andrew Niccol. Bland annat Saoirse Ronan, Diane Kruger, Jake Abel, Max Irons, Frances Fisher, William Hurt och Scott Lawrence spelar huvudrollerna. Filmen baseras på boken med samma namn av Stephenie Meyer, författaren till The twilight saga. Filmen är på 125 minuter och rekommenderas från 11 år. Den släpps på Blu-ray, DVD samt VOD den 7 augusti 2013 av Noble Entertainment.
The host är ett sci-fi äventyr regisserad av Andrew Niccol. Bland annat Saoirse Ronan, Diane Kruger, Jake Abel, Max Irons, Frances Fisher, William Hurt och Scott Lawrence spelar huvudrollerna. Filmen baseras på boken med samma namn av Stephenie Meyer, författaren till The twilight saga. Filmen är på 125 minuter och rekommenderas från 11 år. Den släpps på Blu-ray, DVD samt VOD den 7 augusti 2013 av Noble Entertainment.
Handling:
"Jorden har invaderats av en annan art som raderar människornas minnen och tar över deras kroppar. Det här är framtiden och mänskligheten är nästan utrotad. Men människornas känslor är starkare än de andra arterna de har tagit över och vissa klarar att kämpa emot inifrån. Det finns en grupp fria människor kvar som fortfarande kämpar emot, Jared Howe och Melanie Stryder är två av dem. Melanie tas över av ”Wanderer” - en utomjording som levt på många olika planeter. Men Melanies minnen har överlevt tillsammans med hennes känslor och hon kämpar emot starkare än någon tidigare för att skydda de hon älskar. Det här är början på en annorlunda kärlekshistoria…"
Recension:
Jag vill börja med att skriva att ni inte ska avskräckas att se The host om ni ogillar The twilight saga. Trots att det finns några få likheter så är de helt olika filmer och att du ogillar den ena betyder inte att du måste ogilla den andra.
Det var ett tag sedan, lättare sagt närmare fyra år sedan, jag läste boken och trots att jag minns en hel del så är det svårt att jämföra de mindre händelserna och detaljerna. Men baserat på det jag minns från boken så tycker jag att Niccol tolkat boken bra. Jag tycker att filmen följer bokens handling utan att ändra någonting viktigt. Den största skillnaden är väl egentligen att filmen börjar direkt i en händelse och inte har en lika seg början som boken.
"Jorden har invaderats av en annan art som raderar människornas minnen och tar över deras kroppar. Det här är framtiden och mänskligheten är nästan utrotad. Men människornas känslor är starkare än de andra arterna de har tagit över och vissa klarar att kämpa emot inifrån. Det finns en grupp fria människor kvar som fortfarande kämpar emot, Jared Howe och Melanie Stryder är två av dem. Melanie tas över av ”Wanderer” - en utomjording som levt på många olika planeter. Men Melanies minnen har överlevt tillsammans med hennes känslor och hon kämpar emot starkare än någon tidigare för att skydda de hon älskar. Det här är början på en annorlunda kärlekshistoria…"
Recension:
Jag vill börja med att skriva att ni inte ska avskräckas att se The host om ni ogillar The twilight saga. Trots att det finns några få likheter så är de helt olika filmer och att du ogillar den ena betyder inte att du måste ogilla den andra.
Det var ett tag sedan, lättare sagt närmare fyra år sedan, jag läste boken och trots att jag minns en hel del så är det svårt att jämföra de mindre händelserna och detaljerna. Men baserat på det jag minns från boken så tycker jag att Niccol tolkat boken bra. Jag tycker att filmen följer bokens handling utan att ändra någonting viktigt. Den största skillnaden är väl egentligen att filmen börjar direkt i en händelse och inte har en lika seg början som boken.
Filmens inledning var simpel men bra och intresseväckande. Den gav lite bakgrundsinformation vilket gjorde det enklare att komma in i handlingen. Och jag tycker att konceptet i filmen var riktigt bra: att unika och annorlunda aliens förespråkade för sanning och fred. Jag tycker att filmen lyckades visa berättelsen ur flera perspektiv och man förstod att utomjordningarna inte kommit till Jorden för att bringa våld, utan att det handlade om överlevnad och kontroll. Jag lyckades helt enkelt fastna för handlingen.
Dock måste jag skriva att filmen, precis som boken, till stor del är rätt seg, men tempot lyckades öka intill slutet. Och eftersom filmen är smårolig och rätt mysig så störde jag mig inte särskilt mycket på det.
Angående karaktärerna så gillar jag den ständiga kluvenheten i Melanie/Wanderer. Det är komiskt att en karaktär har två själar och eftersom man hör Melanies tankar så vet man hela tiden vad de diskuterar. Dock tycker jag att det ibland kunde låta rätt fånigt att höra Melanies tankar, det lät ibland lite fejk och överdrivet. Men det var något som jag vande mig vid rätt snabbt.
Jag älskar Melanies lillebror, Jamie. Han framstår som väldigt oskuldsfull och han är så himla gullig. Chandler Canterbury som spelade honom gjorde ett väldigt bra jobb. Jag gillar även Jeb som lyckas se saker andra inte ser. Han är en av de få människorna som förblir mänsklig och jag gillar hans omtänksamma och smarta stil. Jag gillade även Jared och tyckte ibland att han liknade Edward Cullen - på ont och på gott. Men min favoritkaraktär blir nog ändå Seeker, just för att jag lyckades se en helt annan sida av henne än vad jag gjorde i boken. Allt som allt så fastnade jag karaktärerna.
De flesta skådespelare gjorde ett riktigt bra jobb. Diane Kruger lyckades spela Seeker bättre än vad jag förutställt mig och jag tyckte att Frances Fisher lyckades få fram fientligheten människorna hade mot själarna. Dock gillade jag inte Saoirse Ronan (som spelade Melanie) särskilt mycket. Helt allmänt tycker jag att hon inte passade för rollen, hon var helt enkelt inte som jag förutställt mig Melanie, varken till utseende eller beteende.
Trots att det är en dystopi så fanns inte så många annorlunda gadgetar, men de som fanns tycker jag var rätt läckra. Omgivningen såg till stor del ut som världen ser ut idag, men med få ändringar som gjorde framtiden intressant. Miljön var rätt vacker i början men största delen av filmen utspelar sig i en grotta, vilket kunde bli lite tråkigt. Men anledningen till att jag gillade filmen var först och främst att jag älskade utomjordingarnas beteenden.
Musiken var ingenting speciellt, den var lugn och mestadels passande till händelserna. Trots att filmen var lätt känslosam var det ingenting jag fällde några tårar övar och jag tror att musiken kan ha haft en del i det. Hade musiken varit mer känslosam hade även händelserna varit det.
Cirkuleringen i slutet var bra och gjorde det annars lite antiklimatiska avslutet helt okej. Det var väldigt mycket prat i filmen och jag hade hellre velat ha mer action. Men tack vare det ovanliga triangeldramat (det var ju trots allt två personer i samma kropp), de unika själarna och den häftiga uppbyggnaden av utomjordingarnas beteenden tyckte jag ändå att filmen blev bra. Det är, trots att det inte blev en ny favorit, en film jag kan tänka mig se igen. Jag tycker att filmen låg på ungefär samma nivå som boken, och den är definitivt minnesvärd.
Angående karaktärerna så gillar jag den ständiga kluvenheten i Melanie/Wanderer. Det är komiskt att en karaktär har två själar och eftersom man hör Melanies tankar så vet man hela tiden vad de diskuterar. Dock tycker jag att det ibland kunde låta rätt fånigt att höra Melanies tankar, det lät ibland lite fejk och överdrivet. Men det var något som jag vande mig vid rätt snabbt.
Jag älskar Melanies lillebror, Jamie. Han framstår som väldigt oskuldsfull och han är så himla gullig. Chandler Canterbury som spelade honom gjorde ett väldigt bra jobb. Jag gillar även Jeb som lyckas se saker andra inte ser. Han är en av de få människorna som förblir mänsklig och jag gillar hans omtänksamma och smarta stil. Jag gillade även Jared och tyckte ibland att han liknade Edward Cullen - på ont och på gott. Men min favoritkaraktär blir nog ändå Seeker, just för att jag lyckades se en helt annan sida av henne än vad jag gjorde i boken. Allt som allt så fastnade jag karaktärerna.
De flesta skådespelare gjorde ett riktigt bra jobb. Diane Kruger lyckades spela Seeker bättre än vad jag förutställt mig och jag tyckte att Frances Fisher lyckades få fram fientligheten människorna hade mot själarna. Dock gillade jag inte Saoirse Ronan (som spelade Melanie) särskilt mycket. Helt allmänt tycker jag att hon inte passade för rollen, hon var helt enkelt inte som jag förutställt mig Melanie, varken till utseende eller beteende.
Trots att det är en dystopi så fanns inte så många annorlunda gadgetar, men de som fanns tycker jag var rätt läckra. Omgivningen såg till stor del ut som världen ser ut idag, men med få ändringar som gjorde framtiden intressant. Miljön var rätt vacker i början men största delen av filmen utspelar sig i en grotta, vilket kunde bli lite tråkigt. Men anledningen till att jag gillade filmen var först och främst att jag älskade utomjordingarnas beteenden.
Musiken var ingenting speciellt, den var lugn och mestadels passande till händelserna. Trots att filmen var lätt känslosam var det ingenting jag fällde några tårar övar och jag tror att musiken kan ha haft en del i det. Hade musiken varit mer känslosam hade även händelserna varit det.
Cirkuleringen i slutet var bra och gjorde det annars lite antiklimatiska avslutet helt okej. Det var väldigt mycket prat i filmen och jag hade hellre velat ha mer action. Men tack vare det ovanliga triangeldramat (det var ju trots allt två personer i samma kropp), de unika själarna och den häftiga uppbyggnaden av utomjordingarnas beteenden tyckte jag ändå att filmen blev bra. Det är, trots att det inte blev en ny favorit, en film jag kan tänka mig se igen. Jag tycker att filmen låg på ungefär samma nivå som boken, och den är definitivt minnesvärd.