Fakta:
Les Misérables är en film på engelska regisserad av Tom Hooper baserad på boken med samma titel skriven av Victor Hugo. Medverkande i filmen är bland annat Anne Hathaway, Helena Bonham-Carter, Hugh Jackman och Russel Crowe. Det är en dramamusikal på cirka 151 minuter. Filmen spelades in 2012 och publicerades på DVD 22 maj 2013, och trailern kan ses här.

 

 

Recension:
Inledning: Jag är riktigt, riktigt, kluven till den här filmen. När jag hör ordet "musikal" är det första jag tänker på Mamma Mia! av någon anledning. Och i den filmen sjunger dem ju såklart - men största delen består ändå av vanliga dialoger. Och därför blev jag förvånad när bokstavligen varenda mening som sägs i Les Misérables var i sång. Dialogerna och monologerna sjöngs alltid och det kändes lite konstigt att två fiender stod öga mot öga och sjöng med varandra.

 

 

Handling: Filmen är väldigt känslosam och sorglig och dess handling är fantastisk men otroligt hemsk. Den skildrar på ett vackert men samtidigt upprörande sätt hur livet såg ut för många förr (och säkert ser ut nu också). Jag grät till och med till slutet av filmen för att den lyckades röra mig så. Och tack vare handlingen (och inte musiken) så ska jag definitivt skaffa mig boken av Victor Hugo!

 

 

Musiken och tempot: Men jag måste säga att filmen hade varit tusen gånger bättre utan alla sångerna. Det hade varit en läcker effekt att de skulle sjunga ibland, men när allting sjungs förstörs det lite - både känslan och tempot. Eftersom varje dialog är en hel sång blir filmen ibland seg eftersom scenerna blir så långa - och därför blir en films om hade kunnat varit komplett på sjuttio minuter istället på hundrafemtio minuter. Trots att många av låtarna var känslosamma med vackra texter (och de lyckades också sjungas väldigt bra) kändes det fel att vissa låtar med sorgliga texter hade glad melodi och spelades när människor dog. Därför förstördes känslan lite.

 

 

Skådespelare: Jag måste ge en loge till alla fantastiska skådespelare som var med. Helena Bonham-Carter (Harry Potter) och Sascha Baron (The dictator) gjorde filmen väldigt rolig och imponerande. De båda har väldigt unika skådespelartalanger och det förgyllde verkligen filmen och tog den till en ny nivå. Anne Hathaway (A princess diary) var väldigt duktig med hennes minspel och jag kände verkligen hennes karaktärs smärta och sorg från min plats i soffan. Hon lyckades sjunga ljusa toner samtidigt som hon spelade att hon grät - och det var enormt skickligt. Det var till största del Hathaway som stod för de känslosamma partierna. Hugh Jackman (X-man) var extremt duktig med både minspel och sitt kroppspråk och förutom Hathaway var det han som lyckades förmedla smärta. Amanda Seyfrield (Mamma Mia!) har verkligen utvecklat sin sång och hon sjöng garanterat bäst av alla i denna musikal, och lyckades ta extremt ljusa toner. Och sedan har vi förstås Russel Crowe (Gladiator) som gjorde ett utmärkt jobb att förmedla att allting inte är svart eller vitt, utan att alla både har mörker och ljus inom sig. Även han lyckades med sången, trots att det var svårt att låta bli att brista ut i skratt ibland just för att sången kändes så opassande. Det finns så klart många till duktiga skådespelare i den här filmen men dessa var de jag ville ge extra beröm till.

 

 

Sammanfattning: Sammanfattningsvis var filmen väldigt bra med sorglig och hemsk handling. Skådespelarna var fantastiska, både med karaktärerna och sången. Dock förstördes filmen av den ständiga musiken eftersom det kändes väldigt opassande att alla sjöng dialogerna - speciellt när människor dog. Tempot kunde vara segt men kompenserades av filmens effektiva sätt att förmedla sitt budskap. Om du gillar dramatiska och sorgliga musikaler med bara sång så är Les Misérables en film för dig - men om du är som jag och störs på att det inte finns riktiga dialoger ska du nog leta någon annan stans.