The Great Gatsby (1974)
Fakta:
The great gatsby från 1974 är den tredje filmatriseringen (finns totalt fem) av F. Scott Fitzgerdald's populära bok med samma namn. Filmen regisserades av Jack Clayton och huvudskådespelarna är Robert Redford och Mia Farrow. Filmen är på totalt 138 minuter och rekommenderas från 7 år.
Handling:
Robert Redford spelar Jay Gatsby, som en gång var förälskad i den vackra, bortskämda Daisy Buchanan (Mia Farrow) men sedan förlorade henne till en rik spoling. Nu förfogar Gatsby över en mystisk rikedom och är redo att förlora allt för att få tillbaka Daisy. Filmen återuppväcker en överdådig era av het jazz och kall champagne, kvinnor lika exotiska och krävande som orkidéer och människor som blivit blasé av att få för mycket för snabbt..."
Robert Redford spelar Jay Gatsby, som en gång var förälskad i den vackra, bortskämda Daisy Buchanan (Mia Farrow) men sedan förlorade henne till en rik spoling. Nu förfogar Gatsby över en mystisk rikedom och är redo att förlora allt för att få tillbaka Daisy. Filmen återuppväcker en överdådig era av het jazz och kall champagne, kvinnor lika exotiska och krävande som orkidéer och människor som blivit blasé av att få för mycket för snabbt..."
Recension:
Jag såg den här rätt gamla versionen av The great gatsby för att vi läste Fitzgerald's bok till vår engelskkurs i skolan. Det första man tänker på angående filmen (och det är något som håller sig från början till slut) är att det är väldigt gammalmodig musik som är typisk för äldre filmer. Det finns alldeles för många skärande fioler inblandede och musiken är oftast överdimensionerad för att få effekt. Detta förstör rätt mycket, eftersom musiken är minst lika viktig som skådespelarna i en film.
Jay Gatsby vid hans egendomar.
Filmens början är tråkig och känns oändligt lång. Även resten av filmen är långdragen, men det kommer tillfällen där takten börjar öka lite. Dock händer det inte så mycket av intresse, de flesta scenerna visar bara långa konversationer som snabbt glöms bort.
Gatsby tillsammans med Daisy på en av hans fester.
Karaktärerna ser först rätt normala ut men efter ett tag förstår man att de är galna. Skådespelarna (som ändå är rätt duktiga) överdriver enormt med sitt skådespelari vilket gör att alla karaktärerna blir extremt dramatiska, speciellt Myrtle och Daisy. Det var nästan skrattretande att se hur deras små problem påverkade dem.
Myrtle Watson är smått besatt av Daisy.
Just den här versionen av The great gatsby är boken väldigt trofast. Den följer strikt sida för sida, ord för ord. Allting som sägs i filmen känns igen från boken; inget nytt läggs till, inget gammalt tas bort. Jag vet att man oftast med nya filmer vill ha så få förändringar som möjligt från boken, men just i detta fall hade jag hoppats på många ändringar eftersom jag inte gillade boken. Dock måste jag säga att det var lättare att förstå allt och hänga med filmen än boken, men det är fortfarande svårt att tolka filmens handling och budskap.
Nick tillsammans med Jordan, Toms älskarinna.
Trots att det var uppfriskande att se en äldre film (för de brukar på något sätt känns mer äkta) så fanns ingen riktig känsla med i filmen. Skådespelarna utförde inte sitt jobb med en passion (förutom han som spelade mr. Watson) och det blev helt enkelt tråkigt att se. Filmen var dock realistisk och slutet förvånade mig (jag hade slarvläst bokens slut och missat det som hände), så jag kan inte säga att det var en allt för dålig film. Dock ser jag väldigt mycket fram emot att se den nyaste versionen, eftersom jag tror att den skulle kunna vara riktigt bra.
