Toast
Fakta:
Toast är en film regisserad av S.J. Clarkson med bland annat Helena Bonham Carter, Freddie Highmore och Ken Stott som huvudkarkatärerna. Filmen är 92 minuter lång och släpptes 2011. Den rekommenderas från 15 år.
Handling:
"I 1960-talets England försöker den unge Nigel vinna sin fars acceptans genom att duellera mot sin nya styvmor i kulinariska kunskaper. Färdigheter som snart kommer att leda honom mot något mycket större … BBC-producerade ”Toast”, baserad på matgurun Nigel Slaters självbiografiska bestseller, bjuder på bitterljuv dramatik och förlorad kärlek ersatt med livslång passion för det goda i livet. En uppväxthistoria om gudabenådad kokkonst – som börjar i ett kök där rostade mackor utgör paradrätten."
Recension:
"I 1960-talets England försöker den unge Nigel vinna sin fars acceptans genom att duellera mot sin nya styvmor i kulinariska kunskaper. Färdigheter som snart kommer att leda honom mot något mycket större … BBC-producerade ”Toast”, baserad på matgurun Nigel Slaters självbiografiska bestseller, bjuder på bitterljuv dramatik och förlorad kärlek ersatt med livslång passion för det goda i livet. En uppväxthistoria om gudabenådad kokkonst – som börjar i ett kök där rostade mackor utgör paradrätten."
Recension:
Jag hade inte förväntat mig så mycket av filmen Toast, och trots att den definitivt inte var fantastisk så måste jag medge att jag blev glatt förvånad över hur bra och varm filmen ändå visade sig vara.
Unga Nigel har aldrig smakat ost eller färska grönsaker och drömmer sig bort i butiken.
Egentligen är filmen rätt udda. Handlingen är så gott som obefintlig och tempot är inte högt, men trots det är filmen fascinerande bra. På något sätt lyckas den bli riktigt charmig, och att följa Nigels berättelse om sin starka passion var mycket intressantare än vad jag från början trott. Kanske var det tack vare regissörens duktiga arbete med klippningen, eller så var det tack vare skådespelarna.
Nigels pappa gifter sig med deras städerska.
Filmen är vitsig och småkomisk samtidigt som den har spår av dramatik. Den känns sentimental och söt, och skådespelarna gör ett utmärkt arbete. Nigel spelas av två skådespelare, en yngre och en äldre variant, och jag måste säga att båda gjorde ett utmärkt jobb. Båda är minst lika söta som filmen själv och på något sätt har tittaren både ett medlidande till karaktären samtidigt som de lyckas få en att le. De skapade tillsammans en riktigt stark huvudkaraktär som vågade att följa sin dröm genom att motsätta sig de regler andra har skapat.
Nigel är den enda killen som valde hemkunskap istället för träslöjd.
Men den mest slående skådespelarinsatsen är förstås Helena Bonham Carter, en av mina absoluta favoritskådespelare. Trots att hon som vanligt har en rätt bitchig roll så lyckas hon spela sin karaktär med inlevelse och charm.
Unge Nigel hjälper sin mamma göra en fruktpaj.
Sammanfattningsvis så var Toast mycket bättre än vad jag trott, men trots det blir det inte i näriheten av en ny favoritfilm. Men den var charmig och fascinerande och allmänt gullig helt enkelt.
