Den skrikande trappan (org. The screaming staircase) är första delen i Lockwood & Co.-duologin av Jonathan Stroud. Boken består av 386 sidor och publiceras av B. Wahlströms. Fortsättningen heter The whispering skull och släpps i september 2014. 

 

Handling:
"Under många år har England plågats svårt av en epidemi - av vålnader. Rasande, illasinnade, ofta rent livsfarliga. Antalet spökagenter ökar ständigt, alla med samma affärsidé: att förgöra spöken. Men edast barn har den rätta övernaturliga förmågan som krävs för att hitta dem. När Lucy, en ung Talang med stor ambition, anländer till London, är hon säker på att hon ska få anställning hos en av de mest framstående agentureerna. Istället hamnar hon hos Lockwood &Co., den minsta firman i hela stan. Efter ett jobb som får ett katastrofalt avslut sinar uppdragen, och Lucy och hennes kollegor har inget annat val än att anta sin farligaste utmaning någonsin. På den mest hemsökta godset i England väntar den Skrikande trappan, det Röda rummet och inte minst en grupp mördade, och väldigt ilskna, kättarmunkar."

Recension:
Innan jag började läsa den här boken var jag beredd på att den skulle vara inriktad mot barn, vilket gjorde att jag inte hade så höga förhoppningar. Men nu efteråt kan jag lätt konstatera att Den skrikande trappan är den bästa boken jag läst hittills i år och jag definitivt hade fel uppfattning av den.

Jag måste börja med att skriva att bokens disposition är rätt annorlunda. Vi kastas direkt in i en spännande prolog på ungefär femtio sidor, för att sedan få ett långt kapitel med bakgrundsinformation om vad som utspelat sig före prologen. Efter det fortsätter handlingen där prologen slutade. Tack vare den här dispositionen skapades ett starkt intresse för boken redan vid prologen. Vi behövde inte genomlida långa utdragna sidor med bakgrundsinformation. Istället började händelserna direkt med ett riktigt bra tempo.

 

Jag tycker att boken lyckades förbli spännande rätt igenom och jag fastnade särskilt för alla häftiga mordmysterier och de onda varelserna. Jonathan Stroud har lyckats skapa en riktigt beundransvärd värld med ett otroligt älskvärt koncept. Det var fascinerande att läsa om Problemen, Talangerna och världen i största allmänhet eftersom allting stod på en stå stark grund. För att vara en ungdomsbok är Den skrikande trappan riktigt mörk och våldsam, vilket både överraskade och gladde mig.

Karaktärerna i boken är rent av fängslande. Vi får följa tre stycken huvudkaraktärer: Lockwood som är äventyrlig, lite vårdslös men utan tvekan modig och lugnande. Härliga George är charmant sarkastisk, försiktig av sig och smart. Och sedan har vi Lucy - vars perspektiv vi får följa - som är begåvad och känslorik. Trots att de allesammans har stora kontraster bildar de tillsammans en otroligt dynamisk grupp som både är rolig och intressant att läsa om,

 

Den skrikande trappan var en bok jag inte kunde släppa taget på. Trots att den var fylld med spänning så fanns det många lättsamma och underhållande scener med otroligt roliga och vitsiga kommentarer som fick mig att le. Den här boken är definitivt den bästa spökboken jag någonsin läst, och det var första gången i en paranormal bok som jag kände att allting var trovärdigt. Och ärligt talat kunde boken bli lite kuslig ibland, och jag kände mig nästan förföljd när jag släckt lamporna i lägenheten. Den skrikande trappan är en sådan bok som helt enkelt får dig att både skratta och gömma dig under täcket.

 

Stroud överraskade mig också med hans skrivande; språket var enkelt och lättförståligt och hade en bra takt rakt igenom, och han lyckas beskriva hela världen och alla karaktärerna noggrant utan att tråka ut läsaren det minsta. Hela bokens uppbyggnad och koncept kändes unikt och Den skrikande trappan visade sig helt enkelt vara en bok jag verkligen uppskattade. Den var både spännande och hade en hel del överraskningar samtidigt som den var vitsig och rolig. 

Genomsnittlig känsla: