The Way Way Back är en film regisserad av Nat Faxon och Jim Rash med Steve Carell, Toni Collette, Anna-Sophia Robb, Sam Rockwell och Liam James i huvudrollerna. Filmen är 103 minuter lång och rekommenderas från 11 år. Den släpptes 20 november 2013. Du kan se trailern här.

Handling:
"14-årige Duncan tvingas tillbringa sommarlovet med sin mamma Pam, hennes påfrestande pojkvän Trent och hans dotter Steph. Det är en tuff utmaning för Duncan att försöka passa in i den nya familje­konstellationen. Räddningen kommer genom en oväntad vänskap med Owen, den lättsamme föreståndaren på traktens populära vattenland Water Wizz. Stärkt av sitt första sommarjobb och stödet från Owen som mycket väl kommer ihåg hur utmanande tonårslivet kan vara, får Duncan en helt ny syn på sig själv och livet. Den värsta sommaren i Duncans liv blir tack vare Owen den bästa sommaren någonsin och ett viktigt kliv in i vuxenvärlden."

Jag gillade The way way back. Jag tycker att den var otroligt söt och väldigt charmig. Det är en underhållande må-bra film om att våga vara sig själv och att växa upp.

 

Filmen bjuder på väldigt bra insatser från skådespelarna, och även barnen (Anna-Sophia Robb, River Alexander och Liam James) gör minnesvärda prestationer. Den som ändå tar priset är Sam Rockwell som spelar den roliga parkägaren. Jag har alltid sett på Rockwell med avsky i blicken eftersom jag inte kan låta bli att tänka tillbaka på hans karaktär i The green mile men hans insats i The way way back gjorde att jag uppskattade honom mycket mer som skådespelare. Han fick mig att le genom nästan hela filmen och bjöd på skratt. Det är mestadels han, och Jim Rash som spelar Lewis, som gör filmen underhållande och bra.

 

 

Filmen är dock rätt förutsägbar eftersom den inte är särskilt nyskapande. Jag saknade även vissa andra saker från The way way back, så som ett lite bättre slut, men allt som allt var filmen riktigt bra. Den lämnade vissa trådar lösa vilket gav den en lite ofärdig känsla, men tack vare skådespelarna och charmen så gjorde det inte särskilt mycket. Det var första gången på länge jag såg en komedi med ett viktigt budskap och som inte överdrev allting, vilket gjorde att jag uppskattade den väldigt mycket.